Effekterna av vitamin D-metaboliter på tunikamycin-inducerad ER-stress i PC3- och NSC34-celler

Sammanfattning: Bakgrund: Vitamin D är ett steroidvitamin och tillförs oss från vissa livsmedel eller syntetiseras när vår hud utsätts för solen. Inuti cellerna fungerar det som en transkriptionsfaktor för en grupp gener. 1,25-dihydroxivitamin D3 (1,25D3) är den aktiva vitamin D-metaboliten, men den cirkulerar mest i kroppen som 25-dihydroxivitamin D3 (25D3). ER-stress uppstår när proteinsyntesen inte fungerar för att försöka rädda cellen. Tidigare studier har föreslagit en skyddande effekt av vitamin D på ER-stress.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka effekterna av metaboliter av vitamin D på ER-stress i PC3 och NSC34-celler. Metoder: PC3-celler och NSC34-celler behandlades med 1,25D3 eller 25 D3 i kombination med ER-stressorn tunicamycin. Stressnivåerna mättes med realtids-PCR med BiP som biomarkör för ER-stress och CYP24A1 som biomarkör för D-vitamininduktion. Resultat: Resultaten från qPCR-analysen var varierande och motsägelsefulla i de behandlade PC3-cellerna. Den genomsnittliga dubbla skillnaden i uttrycket av BiP för tunikamycin-behandlade celler var endast något större än för celler behandlade med en kombination av tunicamycin och 1,25D3 eller 25D3. När det gäller NSC34-celler verkar kombinationen av tunicamycin och en vitamin D-metabolit öka ER-stressen. När celler behandlades med tunicamycin minskade metabolismen av D-vitaminmetaboliterna. Slutsats: Denna studie ger information om inte bara effekten av den tidigare studerade 1,25D3 på ER-stress, utan även effekten av 25D3. Studien antyder också en tidigare okänd biologisk funktion av 25D3, vilket utmanar tidigare antaganden om en inaktiv metabolit.