Bevisprovokation & Brottsprovokation

Sammanfattning: Dagens brottslighet blir alltmer organiserad, ty ny teknik, grövre vapen samt öppnare gränser innebär att polisen får allt svårare att hålla jämna steg. Behovet av nya arbetsmetoder är en förutsättning för att överhuvudtaget komma åt den organiserade kriminaliteten. Brotts- och bevisprovokation är metoder som redan används, men som p.g.a. av bristande lagstiftning inte kan användas så effektivt som är önskvärt. Rapportens syfte är att belysa vad bevis- och brottsprovokation är och hur den används. Då kriminaliteten inte har några gränser, har vi även sökt visa hur dessa metoder används i tre andra länder. Därtill har vi tittat närmare på hur media använder sig av provokativa metoder. Litteraturen inom området har vi kritiskt granskat och därefter sållat fram det materiel vi funnit relevant. Vi har lagt mer vikt vid att studera doktrinen än förarbeten och rättsfall. Idag är det inte tillåtet att provocera någon att begå ett brott som denne annars inte skulle ha begått. Polisen får aldrig själv begå en kriminaliserad handling eller av spaningsskäl underlåta att vidta föreskrivna åtgärder mot brott. Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet, stark misstanke krävs, beslut ska fattas på chefsnivå och åtgärderna måste noga dokumenteras. I likhet med Sverige finns det i de länder vi belyst ingen konkret lagstiftning gällande provokation. Media resonerar inom sit gebit om vilka krav som bör vara uppfyllda innan det är lämpligt att de använder sig utav provokativa metoder.