Då jag förstår : En fallstudie om flerspråkiga och nyanlända elevers meningsskapande i och erfarenheter av naturvetenskaplig undervisning på mellanstadiet

Sammanfattning: Dagens svenska samhälle innefattar ett stort kulturellt kapital och en omfattande språkflora. Den språkrikedom som finns i vår omgivning kan direkt avspeglas i klassrummet där nästintill alla landets klassrum är flerspråkiga. Studien ämnar undersöka vilka hjälpmedel flerspråkiga och nyanlända elever i mellanstadiet har tillgång till i det naturvetenskapliga klassrummet som har direkt betydelse för sin språk- och kunskapsutveckling. Studien syftar även till att belysa dessa elevers egna perspektiv på naturvetenskapsundervisningen i ordinarie klasser. Dataunderlaget består av elevsamtal och genomgångar under elevernas möten med artefakter från två olika klasser inom samma område norr om Stockholm. Dessa videoinspelade observationer kompletterades med fokusgruppsintervjuer där eleverna reflekterade över sin undervisning. I studien möter eleverna i den ena klassen ett naturvetenskapligt innehåll rörande kemiförsök medan den andra klassen möter ett naturvetenskapligt innehåll rörande ett skolgemensamt tema om kropp och hälsa. Dataunderlaget analyserades utifrån ett praktiskt epistemologiskt perspektiv och kring begreppen artefakt, translanguaging och kontinuitet. Resultatet visar att de kommunikativa artefakterna såsom filmer, bilder och gestikulerande, men även andra hjälpmedel såsom digitala lexikon ger de flerspråkiga eleverna möjlighet att föra informella samtal med samspråkiga och olikspråkiga elever. Detta leder till ett meningsskapande inom naturvetenskap och bidrar till en såväl språklig som kunskapsmässig utveckling. Sammantaget har detta en viktig roll i utformandet av en språkinriktad naturvetenskapsundervisning. Förhoppningen är att denna studie ska bidra med upptäckter som uppmuntrar lärare att anpassa sin undervisning och följaktligen höja kvalitéten på flerspråkiga elevers undervisning i naturvetenskap.