”En poetisk revolution” – Julia Kristevas teori om det poetiska språket och dess feministiska potential till att skapa förändring i det religiösa språket

Sammanfattning: Can we change an established language? Religious language, as presented in Christianity, has been challenged by several feminists to be androcentric. This is owing to its patriarchal language in which God has been exemplified in such masculine terms as lord and father. In this paper I intend to investigate Julia Kristeva’s linguistic theory of how a language can change and transform itself from within its very own constructs. How can we, in light of Kristeva’s theory, deconstruct and open up religious language so that it might illustrate feminine portrayals of God and allow for women to participate in the very language of religion? How might this change come to fruition? This paper will further examine Kristeva’s theory of the procedure wherein language enters the human subject and its connections within psychoanalysis as well as Kristeva’s theory of a linguistic revolution espousing poetry as an agent for change. Kan vi förändra ett etablerat språk? Det religiösa språket som förekommer inom kristendom har av ett flertal feminister hävdats som androcentriskt. Detta då det bär på ett patriarkalt språk där Gud formulerats i maskulina termer så som herre och fader. I denna uppsats ämnar jag att reda ut Julia Kristevas språkteori om hur ett språk kan förändras inifrån samt använda hennes teori för att undersöka det religiösa språket. Kan Kristevas teori kring det poetiska språket dekonstruera och öppna upp det religiösa språket för kvinnan och det feminina? Hur skapar vi, enligt Kristevas teori, denna förändring? Uppsatsen kommer även behandla Kristevas teori om språkets uppbyggnad och tillblivelse hos subjektet samt Kristevas teori om en språklig revolution där poesin står som medel till denna förändring.