Hur påverkas kliniska effekter och följsamhet till behandling då flera antihypertensiva läkemedelssubstanser kombineras i en enda tablett?

Detta är en Kandidat-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för kemi och biomedicin (KOB)

Sammanfattning: Hypertoni är en riskfaktor för allvarliga kardiovaskulära sjukdomar. Olika läkemedelsklasser används vid behandling av hypertoni. Dessa inkluderar angiotensin omvandlade enzymhämmare, angiotensin II-receptorblockerare, kalciumkanalblockerare och tiaziddiuretika. Även om nuvarande läkemedelsterapier kan vara effektiva, är det få som kan uppnå målblodtryck. De flesta patienter med hypertoni kräver minst två antihypertensiva läkemedel för att uppnå sitt målblodtryck. Detta ledde till komplicerade behandlingsmetoder som i sin tur har blivit en stor bidragande faktor till dålig patientföljsamhet. Även om ett stort antal läkemedel finns tillgängliga för behandling, är kontrollen av blodtryck dålig på grund av patienternas dåliga följsamhet till medicinering som vanligtvis är en kombination av flera substanser. Följsamheten minskar med antalet tabletter som en patient behöver ta vilket leder till en komplicerad behandlingsstrategi.  Syftet med detta examensarbete var att undersöka blodtryckssänkande effekt med en enkel tablettform Single-Pill Combination (SPC) som innehåller en kombination av flera antihypertensiva läkemedelsklasser och att undersöka patienternas följsamhet till (SPC) behandling.  Metod det här arbetet är en litteraturstudie utförd i PubMed. Olika sökord användes” single-pill combination in hypertension”, “Fixed dose combination in hypertension “, “Adherence to single-pill combination in hypertension”. Sökningen filtrerades till “Randomized controlled trial”. Nya studier valdes ut som undersökte effekten av SPC och följsamhet till behandling. Resultat Studier 1,2,3 och 4 som undersökte effekten gav positiva resultat som gynnade SPC framför standardmonoterapi och placebo. SPC kunde minska blodtrycket statiskt signifikant i alla studierna. I studie 1 blev den genomsnittliga skillnaden i SBT mellan grupperna (–6,9) mm Hg med (p-värde <0,001). I studie 2 blev skillnaden i genomsnittlig 24-timmars SBT mellan SPC- och placeboperioder (–18,7) mm Hg med p-värde <0,0001. I studie 3 blev SBT-förändringar på klinik -16,5 ± (15,5) mm Hg (p <0,001) med amlodipin/valsartan FDC och -6,9 ± (11,4) mm Hg (p = 0,012) med valsartan monoterapi medan motsvarande förändringar i DBP i Office var -9,8 ± (7,7) mm Hg (p <0,001) respektive -2,5 ± (6,6) mm Hg (p = 0,095). Resultat av studie 4 visade att andelen deltagare som uppnådde målblodtryck efter 6 månader (SBT <140, DBT <90 mm Hg) blev 69% i SPC gruppen och 55,3% i monoterapi gruppen. I studie 5 kunde ingen signifikant skillnad i följsamheten observeras mellan SPC gruppen och FEC gruppen. Följsamhetsgraden var 98% i båda grupperna. Studie 6 rapporterade signifikant resultat där PDT blev 95,1 % i SPC gruppen och 92,1% i kontrollgruppen p-värde <0,05.  Slutsats Alla resultat i studierna 1,2,3 och 4 gynnade signifikant SPC när det gäller effekten. Studie 6 visade att patienternas följsamhet till behandling var bättre i SPC gruppen än kontrollgrupp. Studie 5 kunde inte ge signifikanta resultat avseende följsamheten till SPC jämfört med FEC. Fler RCT studier behövs för att undersöka om SPC kan leda till bättre följsamhet hos hypertonipatienter

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)