Antimüllerskt hormon hos häst : klinisk relevans och hormonets variation med hästtyp, ålder och säsong

Sammanfattning: Antimüllerskt hormon (AMH) är ett konserverat glykoproteinhormon. Hos hanar produceras det under fosterstadiet i höga koncentrationer då det medverkar till regressionen av de Müllerska gångarna, förstadiet till de honliga könsorganen. Hos honor produceras det inte alls under fosterstadiet, vilket gör att de Müllerska gångarna kvarstår och således utvecklas till livmoder, äggledare och äggstockar. I vuxen ålder produceras AMH hos handjur av sertoliceller och har betydelse för regleringen av differentieringen av Leydigceller. Hos hondjur produceras det av granulosaceller och medverkar i regleringen av follikeldynamiken. Hos häst har i tidigare studier angetts att det kliniska värdet av att analysera AMH är vid diagnostik av kryptorkism, kvarvarande testikelvävnad av annan anledning eller granulosacellstumör. Det har hos hingst påvisats en årstidsvariation i AMH-koncentrationerna, och hos sto en variation mellan åldersgrupper där gamla ston har lägre AMH-koncentrationer än unga ston. Syftet med detta examensarbete var att undersöka det kliniska värdet i att analysera AMH, och om de referensvärden som används verkar stämma med de koncentrationer som uppmäts. Allt utifrån data insamlat på det klinisk kemiska laboratoriet på Universitetsdjursjukhuset (UDS) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) mellan åren 2016–2019, totalt 505 prover. Dessutom skickades en enkät ut till de veterinärer och veterinärkliniker som skickat in blodprov för analys av AMH med frågor om varför de valde att göra analysen, om de kunde ställa diagnos utifrån den och om de använde fler diagnostiska metoder för att komma fram till diagnosen. Resultaten visade att AMH-koncentrationen hos ston med normala AMH-koncentrationer (<4 µg/L) påverkades signifikant (p=0,001) av ålder. Det var också en signifikant interaktion mellan ålder och hästtyp (p=0,03). AMH-koncentrationen ökade med stigande ålder, mer markant hos gruppen kallblod och ponny än hos varmblod. Det var ingen effekt av säsong, men andelen ston med onormala AMH-koncentrationer (>4 µg/L) var signifikant högre (p=0,002) under avelssäsong (17 %) än när det inte var avelssäsong (5 %). AMH-koncentrationerna varierade signifikant med provtagningsår (p=0,007). I enkätstudien gick att utläsa att den vanligaste indikationen bakom AMH-analys var misstanke om äggstockstumör (55,7 %), näst vanligast var misstanke om kvarbliven testikelvävnad efter kastration (22,7 %) och tredje vanligast var misstanke om kryptorkism (15,3 %). Av dem som besvarade enkäten kunde 9,1 % ställa diagnosen granulosacellstumör, 4,6 % kvarbliven testikelvävnad efter kastration och 1,1 % ställde diagnosen kryptorkism. Utifrån resultaten kan ett antal slutsatser dras: Att AMHkoncentrationen i denna studie ökade med åldern står i skarp kontrast till resultaten i tidigare studier. Orsaken bakom är oklar. En tänkbar förklaring är en avvikande follikeldynamik hos de ston som provtagits. Den variation som ses mellan olika provtagningsår var liten, påverkade inte referensvärdena och saknade klinisk betydelse. Avslutningsvis kan konstateras att de referensvärden som används på det klinisk kemiska laboratoriet förefaller rimliga. Eventuellt skulle det kunna vara lämpligt att införa ålders- och rasspecifika referensvärden, men detta kräver i så fall vidare studier. Det kvarstår också frågetecken om AMH-koncentrationen hos vissa ston kan stiga över normal koncentration utan att de har granulosacellstumör, något som kan bli föremål för framtida studier.