”Det är för barnets skull man gör det” : En kvalitativ studie om lågstadielärares förutsättningar och utmaningar med att efterfölja anmälningsplikten

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som lågstadielärare i Stockholms län utgår ifrån när de beslutar sig om att gå vidare med en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa i hemmet. Studiens frågeställningar är följande: Hur beskriver lärare varningssignaler hos de barn som de misstänker fara illa?  Hur upplever lärare att förutsättningarna är för att efterfölja anmälningsplikten och vilka hinder finns det? För att undersöka detta genomfördes sex intervjuer med lärare som arbetat i minst ett år med barn i lågstadiet. Den tidigare forskningen om orosanmälningar om barn som far illa har främst varit kvantitativ och studerat barn i förskolan och hälso- och sjukvårdspersonalens uppfattningar, varför det är motiverat att utföra en kvalitativ studie om äldre barn i lågstadiet. Både den internationella och svenska tidigare forskningen indikerar att många barn far illa och trots att det finns ett regelverk som ska förhindra att det fortgår tycks det finnas brister i att efterfölja regelverket som innefattar anmälningsplikten. Orsakerna till att det brister i att efterfölja anmälningsplikten anges vara brist på kunskap om hur man identifierar barn som far illa, tillämpningen av anmälningsplikten och samverkan mellan de olika yrkesrollerna. De teoretiska ramverken som tillämpas i studien baseras på Erving Goffmans roll- och stigmateori samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet bygger på tre teman som framkom i samtliga intervjuer: 1. Kunskap och brist därav, 2. stigmatisering och 3. andra aktörers påverkan på den egna rollen. Studiens resultat visar att utövningen av lärarrollen är komplex och att respondenterna saknar kunskaper från lärarutbildningen i att identifiera barn som far illa men trots detta i stor utsträckning strävar efter att efterfölja anmälningsplikten. Denna studie visar att anmälningsbenägenheten är hög och att lärarna tar hänsyn till möjliga negativa konsekvenser en orosanmälan kan generera.