Kraftfodrets påverkan på återhämtningsförmågan hos hästar efter träning och transportering

Sammanfattning: Hästar består av 50-70 % vatten. Vätska försvinner från kroppen hela tiden genom träck, urin och avdunstning genom hud och andning. Vid fysiskt arbete förlorar hästen stora mängder vätska genom aktiv avdunstning i form av svettning. Hästen kan kompensera dessa förluster genom intag av foder, salt och vatten efter det fysiska arbetet men hästen kan även absorbera vätska från tarmen samtidigt som den utför det fysiska arbetet. Vilken typ av foder som hästen har ätit kan påverka absorptionsförmågan under det fysiska arbetet och kan kanske påverka hur lång tid det tar för hästen att återhämta sig till den ursprungliga vätskenivån. Fibermängden i foderstaten påverkar den vattenhållande förmågan i tarmen. Mer fiber i fodret gör att den vattenhållande förmågan är större. I en tidigare studie har det visat sig att hästar som inte har tillgång till foder under några timmar bibehåller plasmavolymen bättre på en foderstat med mycket fibrer i jämfört med en med lite fibrer och mycket stärkelse. Hypotesen för studien var att återhämtningsförmågan efter transport och arbete kan skilja sig beroende på vilken foderstat hästen har ätit och att det kan ta längre tid för de hästar som äter stor andel kraftfoder att komma tillbaka till den ursprungliga kroppsvikten, kroppsvattnet och plasmavolymen. I studien användes sex varmblodiga travvalacker som fick två olika foderstater i 28 dagar i en cross-over studie. En foderstat bestod av stor andel grovfoder (foderstat (F)) och en foderstat bestod av stor andel kraftfoder (foderstat (K)). Dag 28 transporterades hästarna en sträcka på 200 km och fick därefter utföra ett arbetstest på rullmatta. Under testdagen togs blodprover, hästarna vägdes och hästarnas vätskevolym mättes med hjälp av bioelektrisk impedansanalys (BIA). Blodproverna analyserades med avseende på osmolalitet, totala plasmaproteinkoncentrationen (TPP) och hematokrit. Hästarna vägdes och vätskevolymen mättes 3 dagar efter testerna för att se hur lång tid det tog för hästarna att komma tillbaka till ursprunglig kroppsvikt och vätskevolym. Hästarna hade en signifikant högre kroppsvikt både under testdagen och under dagarna efter arbetstesterna efter att ha ätit foderstat (K). Både osmolaliteten och TPP var numeriskt högre efter att hästarna ätit foderstat (K) men skillnaden var endast signifikant (P<0,05) för osmolaliteten. Hästarna kom tillbaka till den ursprungliga nivån av både osmolalitet, TPP och kroppsvikt ungefär lika snabbt oavsett vilken foderstat de ätit. Slutsatsen är att återhämtningen inte skiljde sig nämnvärt efter att hästarna ätit de två olika foderstaterna