Från tvångssterilisering till särskilt stöd : – var lägger samhället ribban för godkänt?

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit, att undersöka urvalsförfarandet vid tvångssteriliseringar i Sverige i mitten av 1900-talet (kapitel 3) och dagens selektiva mekanismer för särskilt stöd i skolan (kapitel 4) som historiskt jämförbara fall. Perspektivet är människorättsligt utifrån frågan, om individuella fri- och rättigheter kan skyddas mot nationell praxis och politiska intentioner. Den metodologiska utgångspunkten tas i en variant av diskursanalys, där begreppet vanmakt, i form av nationens kollektiva vanmakt som reaktion på bieffekten av goda intentioner, ersätter det i sammanhanget mer vanliga begreppet makt i form av dolda maktfaktorer som förklaring (kapitel 2). Fördelen med detta synsätt är, att den kollektiva vanmakten, i motsats till den dolda makten, har ett ansikte. Ansiktet är välviljan som, i mer eller mindre uttalad desperation, tar sig kollektivt uttryck i det som blir nationens sammanhållande politiska sfär och nationella identitet. På så sätt tydliggörs, eller närmast avtäcks, också de olika aktörernas roller. Uppsatsen utmynnar i slutsatsen, att urvalsprocesserna i samband med tvångssteriliseringar i Sverige mellan åren 1935-1975 på en konceptuell nivå, betraktade utifrån idén med kollektiv vanmakt, är analoga med de urvalsprocesser som idag används vad gäller särskilt stöd i skolan på så sätt, att urvalsprocesserna identifierar och definierar barnens stödbehov baserat på målstyrda betygskrav som, i stil med New Public Management, enbart avspeglar en simulerad konkurrenssituation ämnad att utgöra ett mått på arbetsförmåga (kapitel 5).