Transspråkande undervisningsmetoder inom sfi : En kvalitativ studie av sfi-lärares utsagor om elevers modersmål som resurs i undervisningen

Sammanfattning: I Sverige talas det många olika språk utöver svenskan och officiellt råder det en flerspråkig norm där också Skolverkets styrdokument betonar vikten av att tillvarata elevens alla kompetenser. Trots det råder det i praktiken ibland en enspråkig norm inom svenskt utbildningsväsende.  Sfi är en utbildning för vuxna invandrare där alla elever har flerspråkiga kunskaper. Syftet med den här uppsatsen var därför att undersöka hur sfi-lärare uttrycker sin inställning till transspråkande undervisning och sin syn på förstaspråkets betydelse och funktion för undervisning. Studien utgick från en fenomenologisk ansats med kvalitativa intervjuer av åtta sfi-lärare på samma kommunala sfi-skola och som också var kollegor till mig. Analysen av intervjuerna undersökte olika aspekter av sfi-lärarnas utsagor om elevers förstaspråk som resurs i undervisningen. Studien sökte efter uppfattningar och synsätt som visade sig i lärarnas tal om ämnet. De viktigaste resultaten i studien visade att utsagorna från lärarna pekade på en positiv syn på transspråkande undervisning. Aspekter som framkom var att lärarna ansåg att flerspråkigheten hade positiv inverkan vid inlärning av ett andraspråk och att lärarnas tal beskrev en tro på elevernas personliga studieansvar. Men analysen av lärarnas utsagor kring deras egen flerspråkiga undervisning visade att lärarna lade in olika betydelser av begreppet flerspråkighet. Det vill säga att det skiljde sig mellan lärarnas utsagor hur man talade om vad flerspråkighet var och vilka kvaliteter som måste vara infriade för att undervisningen skulle uppfattas som transspråkande.