Inkludering i praktiken : En kvalitativ studie om främjande faktorer för arbetet med inkludering

Sammanfattning: Tidigare forskning belyser att arbetet med inkludering i praktiken behöver granskas, då det förefaller svårt att hitta verktyg för att utveckla inkluderande praktiker. Arbetet med inkludering försvåras av otydlighet inom skolans styrdokument, vilket får konsekvenser i hur pedagoger tolkar och implementerar inkludering i praktiken. Syftet med studien är att bidra med kunskap om främjande faktorer för inkludering av alla elever i grundskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit ett sociokulturellt perspektiv, där lärande anses ske i en gemenskap. Studiens datainsamlingsmetod har utgjorts av fokusgruppssamtal där pedagoger har samlats för att gemensamt diskutera arbetet med inkludering i praktiken. Den insamlade empirin har sedan analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet synliggör att inkluderingsarbetet är beroende av pedagogers förhållningssätt till inkludering, artefakter, samhandling och goda relationer. Relationen mellan pedagog och elev framträder i resultatet som något som kan påverka hur elever ges inflytande över undervisningens utformning och implementering. Eleven framträder i resultatet som den mer kompetente individen, som kan vägleda pedagogen i arbetet med att utforma en inkluderande undervisning som möter elevens förutsättningar och behov. Genom att utgå från elevens kompetens kan arbetet med inkludering utvecklas vidare och arbetssätt som Inclusive Inquiry Approach kan med fördel användas som en systematisk metod för att främja elevens delaktighet i inkluderingsarbetet. I diskussionen problematiseras pedagogersförhållningssätt och arbetssätt i relation till inkludering, samt hur den specialpedagogiska kompetensen kan verka för att främja arbetet med inkludering i praktiken.