Parasitförekomst hos häst – samband med kolik och avmaskningsrutiner. : en fall-kontrollstudie

Sammanfattning: Så gott som alla betande hästar är infekterade med endoparasiter, varav de vanligaste i Sverige är små blodmaskar (Cyathostominae spp.), stor blodmask (Strongylus vulgaris), bandmask (Anoplocephala perfoliata) och spolmask (Parascaris equorum). Betydelsen av dessa för hästars hälsa och sjukdom har sedan årtionden studerats. Stor blodmask, bandmask och spolmask är de av hästens parasiter som har associerats med kolik, det vill säga tecken på smärta från buken. För att stävja resistensutveckling hos hästens parasiter rekommenderas sedan 2007 en riktad selektiv avmaskningsregim för svenska hästar. En dansk studie har påvisat en högre förekomst av S. vulgaris i besättningar som tillämpade riktad, selektiv avmaskning men det har ännu inte undersökts om detta samband kan ses även i Sverige. En högre förekomst av parasiter kan tänkbart också innebära en högre förekomst av parasitorsakad kolik. Sambandet mellan kolik och parasitförekomst är omdiskuterat och resultaten från olika studier inte samstämmiga. Denna studie syftar till att undersöka om det föreligger ett samband mellan kolik och förekomst av endoparasiter hos hästar i Sverige, med fokus på S. vulgaris. Vidare undersöktes om S. vulgaris förekommer i större utsträckning hos kolikhästar till följd av den riktade selektiva avmaskningsregim som idag rekommenderas för svenska hästar. Detta gjordes genom en fall-kontrollstudie på ett svenskt hästsjukhus, inkluderandes 144 hästar varav 72 var hästar med kolik (”fall”) och 72 var hästar som sökte för andra, icke gastrointestinala, åkommor (”kontrollhästar”). Träckprov togs som analyserades för EPG-räkning samt förekomst av S. vulgaris (genom larvodling) och A. perfoliata (med en kvalitativ, modifierad flotationsmetod). Hästägarna fick även besvara en enkät om attityder och rutiner kring avmaskning. Ingen signifikant skillnad sågs mellan fall och kontroller avseende förekomst av S. vulgaris eller A. perfoliata, eller avseende hög äggförekomst i träcken (≥ 250 EPG). Inte heller sågs någon skillnad vid undersökning endast av de 48 hästar som inte hade avmaskats under de senaste 6 månaderna. Ingen signifikant skillnad i förekomst sågs heller för olika avmaskningsrutiner, det vill säga om man avmaskade baserat på träckprovsresultat eller tillämpade regelbunden avmaskning oavsett träckprov. En signifikant högre förekomst av S. vulgaris sågs hos hästar som, enligt ägarens uppgift, haft parasiten tidigare under de senaste 2 åren. Majoriteten av hästägarna (53 %) angav att de endast avmaskade efter indikation vid träckprov medan 39 procent avmaskade på regelbunden basis oavsett träckprov. Fördelningen mellan fall och kontroller avseende avmaskningsrutiner var mycket lika. Den totala prevalensen av S. vulgaris var 13 % och för A. perfoliata 24 %. En signifikant skillnad avseende tidigare koliksymtom kunde konstateras, där fler fall än kontroller haft koliksymtom under de senaste 24 månaderna.