Självkänsla ur ett sociologiskt perspektiv : En kritisk analys av begreppets fruktbarhet

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att undersöka sociometerteorins sociologiska relevans, förenlighet med flerdimensionella och hierarkiska modeller av självbild samt mätinstrumentet Revised Janis and Field Scales mätegenskaper. En enkät administrerades till 225 studenter vid Karlstads universitet, varav 140 respondenter var kvinnor och 85 var män. Resultatet visar att principiell komponentanalys i huvudsak replikerar valideringsstudien från 1984 medan Raschanalys visar att mätinstrumentet har stora och allvarliga problem och behöver revideras innan användning eller kasseras. Vidare är den modell över självbilden som mätinstrumentet är avsett att fånga föråldrad och inaktuell. Resultatet visar även att sociometerteorin kan relateras till symbolisk interaktionism och därmed har en sociologisk relevans men att förenligheten med modeller över självbilden är begränsad till huruvida teorin kan anses beskriva mekanismen bakom den sociala självbilden. Diskussionen avhandlar självkänslans självuppfyllande profetia, att självhjälpsindustrin, media och allmänhet etiketterar företeelser som och tillskriver begreppet betydelse och relevans varpå det beforskas vidare trots att forskningsfältet verkar befinna sig i ett degenerativt tillstånd. Vidare diskuteras att självkänsla och självbild ej är utbytbara begrepp eftersom det senare begreppet har prediktiv validitet (dvs. har visats förutsäga andra utfall). Slutligen ges ett förslag att antingen rikta fokus mot att studera självmedkänsla, socialt stöd, socialt kapital, självbild och subjektivt välmående istället för det för närvarande fruktlösa självkänslabegreppet, eller att utveckla begreppet teoretiskt innan fler kvantitativa studier utförs. Ytterligare slutsatser och implikationer av uppsatsen diskuteras.