The climate is changing, why aren't we? - En kritisk studie av Parisavtalets rättsliga karaktär

Sammanfattning: Parisavtalet är det största globala klimatavtalet hittills och antogs med intentionen att markant reducera de globala växthusgasutsläppen. Det långsiktiga målet är att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C över förindustriella nivåer – det så kallade 1,5°C-målet. Parisavtalet stadgar att stater ska vidta klimatåtgärder utifrån en ambitionsnivå som successivt ökar. Klimatåtgärderna ska vidtas efter egen förmåga, mot bakgrund av en internationell princip om gemensamt men olikartat ansvar. Parisavtalets rättsliga verkan har dock diskuterats, då parterna själva väljer omfattningen av sina nationella klimatåtgärder samtidigt som de är rättsligt bundna att nå 1,5°C-målet. Parisavtalet stadgar även att stater ska beakta mänskliga rättigheter i sitt klimatarbete, vilket har väckt frågan om den internationella klimaträttens betydelse för mänskliga rättigheter och vice versa. I arbetet förs en diskussion om huruvida staters otillräckliga klimatåtgärder kan åberopas som grund för människorättskränkning, men också om människorättslagstiftning kan tolkas som att stater måste nå 1,5°C-målet för att kunna garantera ett fullgott skydd för mänskliga rättigheter. Arbetet visar att det finns en oklarhet kring Parisavtalets rättsliga karaktär. Risken är att stater uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet men att 1,5°C-målet förblir ouppnått på grund av otillräckliga klimatåtgärder. Parisavtalet skulle därför behöva stadga miniminivåer för att säkerställa att staterna tar det ansvar som krävs för att nå 1,5°C-målet. Arbetet visar även att Parisavtalets bestämmelser i sig inte ger upphov till något skydd för mänskliga rättigheter, utan att Parisavtalet istället borde implementeras genom konventioner om mänskliga rättigheter. Parisavtalets hänvisning till mänskliga rättigheter har däremot bidragit till ett tydligt samband mellan klimatförändringar och mänskliga rättigheter.