“Vi är ju liksom sista anhalten i när allting annat harskitit sig” : - En kvalitativ studie om hur socialsekreterare upplever och hanterar sekundärtraumatisering inom socialtjänsten

Sammanfattning: Många klienter som har kommit i kontakt med socialsekreterare har genomgått ett traumasom kan se olika ut. När socialsekreteraren ska ta en del av sin klients redogörelser riskerarsocialsekreteraren att även ta en del av klientens trauma, något som kallas för sekundärtraumatisering. Man kan alltså säga att socialsekreteraren blir traumatiserad av sin klientstrauman. Målet med denna uppsats är att öka förståelsen för hur socialsekreterare uppleveroch hanterar sekundär traumatisering inom socialtjänsten. Inom hanteringen av sekundärtraumatisering kommer även copingstrategier att beröras. Studien har tagits fram med hjälpav tidigare forskning inom sekundär traumatisering samt begreppet copingstrategier. Studiensförfattare har även använt sig av de teoretiska utgångspunkterna och begreppsförklaringarnasekundär traumatisering (trauma stewardship), empati & empatitrötthet, emotional labour,kognitiva scheman och copingstrategier för att analysera resultatet. Datainsamlingen har skettmed hjälp av fem kvalitativa intervjuer där sedan en tematisering har gjorts. Resultaten fråntematiseringen har sedan presenterats i en tabell med hjälp av Framework (se bilaga 3).Uppsatsens resultat indikerar att socialsekreterare upplever stress, ångest, repetitivatankemönster och skillnad i visad empati gentemot klienter i koppling till sitt arbete, möjligensom en konsekvens av att höra klienters traumaberättelser. Upplevelserna kan också förståsvara reaktioner på att arbeta med det egna känslolivet som verktyg. Socialsekreterareanvänder olika copingstrategier för att förebygga försämrat mående som ser olika ut blandmän och kvinnor. Resultaten tyder även på att det finns brist på kunskap och medvetenhetkring begreppet sekundär traumatisering då det är ett begrepp som sällan diskuteras.