En utmaning omsluten av ansvar : Att avstå eller avbryta behandling inom intensivvård

Sammanfattning: Den intensivvård som kan erbjudas till patienter i Sverige idag är en mycket högspecialiserad och högteknologisk vård. Den har möjliggjort livsuppehållande åtgärder till den grad att det blivit nästan omöjligt för en patient att dö utan att först blivit föremål för diskussion om att ta till alla tänkbara medel. När intensivvårdsinsatserna inte längre är meningsfulla för patienten, utan bara blir till ett utdraget lidande i väntan på döden, tas ibland beslutet att avstå eller avbryta behandling. Syftet med studien är att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter där beslut om att avstå eller avbryta behandling tagits. Metoden som använts är en litteraturstudie som bygger på 8 artiklar. Artiklarna valdes inom det kvalitativa kunskapsparadigmet. Resultatet visar att sjuksköterskor ställdes inför existentiella tankar kring liv och död, framförallt det egna livet och döden. Det skapade negativa känslor såsom förvirring, sorg, ilska och skuld. Samtidigt upplevdes det som ett privilegium att få ge avgörande vård för patienten och att möjliggöra en värdig död utan onödigt lidande för patienten och dennes närstående. Erfarna sjuksköterskor hade det lättare och var mer trygga i att avstå eller avbryta behandling än sina oerfarna kollegor. Andra kollegor beskrevs som det viktigaste och starkaste stödet. Sjuksköterskor hade svårt att beskriva vilken roll de vill att läkaren skulle ha, men det fanns en upplevelse över att ansvarsfördelningen mellan läkare sjuksköterska var oklar. Hierarkin upplevdes som ett hinder. I diskussionen belyses möjligheten att integrera den moraliska och etiska problematiken redan under utbildningen för att vara bättre förberedd och medvetandegöra värdet av handledning i yrkesmässig växt. Genom att sträva efter ett utökat tvärprofessionellt samarbete kan vården av patienter där beslut om att avstå eller avbryta intensivvård ska eller har tagits underlättas.