Reducering av dioxiner vid samförbränning

Sammanfattning: Under en rutinmätning av emissioner 2019 överskred SCA Munksund AB gränsvärdetför dioxiner vid samförbränning. Som en direkt åtgärd minskades andelen avfallsklassatbränsle i bränsleblandningen. För att skaffa sig en bättre bild av hur olika avfalls-andelar påverkar dioxinbildningen, med säkrade förbrännigsbetingelser, utfördes testermed avfallsandelar som varierades. Vid sidan av det gjordes en teknisk samt ekonomiskanalys av anläggningens SNCR-system. Vid anläggningen finns en fastbränslepanna av typen CFB där internt och externt bio-bränsle samt avfallsklassat bränsle energiåtervinns. Till avfallsklassat bränsle räknas re-turträ (RT-flis) och wellrejekt (plastrejekt från returfiberavdelningen). Vid förbrännings-försöken varierades mängden RT-flis mellan 0 och 10 % medan wellrejektet varieradesmellan 0 och 4 % där kravet om förbränning över 850 °C i två sekunder skulle uppnås.Andelerna är angivna med avseende på energitillförseln. Totalt testades fyra punktermellan 0 och 14 %. För framtida bruk byggdes en modell för att räkna ut uppehållstidöver 850 °C. Denna modell skulle använda sig av befintliga givare. Denna hann dock intetestas under projektets gång. SNCR-systemets styrning undersöktes och det jämfördes med befintliga licensavtal. Förden ekonomiska analysen jämfördes kostnaden för reduceringskemikalien och kväveoxid-avgiften. Resultatet visade att alla tester klarade dagens och framtidens krav om emissioner avdioxiner. Nivåerna varierade mellan 0.004-0.014 ng/m3ntg. Halterna av dioxinerna kanhärledas till hur last och temperatur i förbränningskammaren var under testerna. Högstahalten uppkom när olja stödeldades på grund av låg temperatur medan lägst halt komvid hög temperatur samt förbränning av enbart biobränsle. SNCR-systemet styrs inte enligt befintligt licensavtall samt att systemets totalekonomialltid gått med förlust. Den ekonomiska förlusten har dock ökat de senaste åren. SNCR-systemets försämrade ekonomi kommer från en högre kväveoxidavgift som resultat avhögre halter per producerad energienhet. Lägre effektivitet hos den åldrande fastbränsle-pannan och en minskad dosering av reduceringskemikalie kan tänkas vara bakomliggandeorsaken. Slutsatsen är att fastbränslepannan klarar av en andel avfallsklassat bränsle om 14 %under liknande förhållanden. SNCR-systemet styrs inte enligt licensavtalet och det finnsen möjlighet att dosera mer av reduceringskemikalien vilket kan förbättra totalekonominför systemet.i