“MAN BEHÖVER VARA EN MÄNNISKOKÄNNARE…” : - EN STUDIE OM RELATIONER MELLAN PERSONAL OCH UNGDOM PÅ SIS

Sammanfattning: Under flera år har svenska medier kantats av debatter kring vården på statens institutionsstyrelse där behandlingspersonal missbrukar makten och inte givit ungdomarna den vård som krävs för att de ska motiveras mot en bättre livsstil. Denna studie har som utgångspunkt att studera relationerna mellan behandlingspersonal och ungdomar som har tvångsvård enligt 3 § LVU. Studien riktar även sitt fokus på ungdomar som har NPF diagnoser samt svårigheter kring skapandet av relationer. Undersökningen mynnar ut i följande frågeställningar; Hur upplever behandlingspersonalen relationer med brukare på Statens institutionsstyrelse? samt Vilka faktorer påverkar relationen mellan brukare med funktionsnedsättning och behandlingspersonal? Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med respondenter som arbetade som behandlingspersonal på statens institutionsstyrelse. Resultatet visade på att skapa relationer på sis är något komplicerat och kräver olika faktorer för att en relation ska fungera. Resultatet visade att personligheten är central faktor i arbetet, men även tidigare kunskaper och erfarenheter vid arbetet, speciellt inom avdelningar där ungdomar har en funktionsnedsättning. Vidare har resultat även påvisat att personal måste visa tillit och agera som rollmodeller för att ungdomarna ska få motivation att skapa relationer och lyckas med sin behandling.