Tystnadskultur i en minoritetsgrupp - Erfarenheter av anmälningsbenägenhet vad gäller sexuella övergrepp inom den döva och hörselskadade gemenskapen i Sverige

Sammanfattning: Uppsatsen belyser förekomst av och egenskaper i en tystnadskultur i samband med anmälningar av sexuella övergrepp inom dövvärlden, med särskild fokus på individer inom denna gemenskap vars primära kommunikationsmedel är teckenspråk. Syftet med uppsatsen är att illustrera komplexiteten för döva individer när det gäller att rapportera sexuella övergrepp inom dövvärlden, vilket påverkas av olika aspekter. Undersökningen genomfördes med en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder. Empiriska data samlades in genom en enkät och intervjuer med fyra olika individer, där deras erfarenheter av att rapportera eller avstå från att rapportera inom dövvärlden utforskades. Uppsatsens teoretiska ramverk bygger på fyra teorier för att fånga upp olika faktorer och förklaringar till existensen av tystnadskulturen. Dessa teorier inkluderar neutraliseringstekniker enligt Sykes och Matza, symbolisk interaktionism baserat på Herbert Blumers perspektiv, Scheffs teori om skam och social kontroll, samt en teori om social kontroll i små samhällen. Enligt resultaten från enkäten framkom att individer inom dövvärlden erfar en omfattande tystnadskultur och att det finns komplexa hinder för att anmäla en döv förövare. De mest framträdande faktorerna som hindrar anmälan inkluderar rädsla för ryktesspridning, förövarens synlighet i dövvärlden och skam. Analysen av intervjuerna påvisade liknande resultat, där individer beskrev rädsla för ryktesspridning och skam som hinder för att genomföra en anmälan, länkat till stark kontroll inom den här minoritetsgruppen. Intervjupersonerna beskrev även avgörande skillnader beroende på om förövaren var döv eller hörande. I de fall där förövaren var döv, upplevde offren en högre grad av social kontroll, vilket tycks ge upphov till rädsla och därmed påverka tystnadskulturens karaktär och existens.