Sexualitet & Normer : En kvalitativ textanalys över hur den tidigmoderna sexualiteten manifesteras i nutida folkbildande sammanhang

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker hur förmodern sexualitet manifesteras i samtida folkbildande historiekulturella sammanhang. Syftet till att bedriva en studie baserat på samtida historiekulturella manifestationers perspektiv på förmodern sexualitet är framför allt lärares ökade krav på att reflektera och samtala kring frågor som rör sexualitet, identitet och samtycke, men studiens syfte utgår även från ett historiedidaktiskt perspektiv där estetiska lärprocesser lyfts fram som särskilt intressanta med avseende på individers förmåga att resonera och diskutera kring sex, samlevnad, samtycke och identitet. Dessutom fungerar de estetiska lärprocesserna som en ingång till frågor som rör källkritik, historiebruk och skilda historiekulturer, vilka slutligen bidrar till hur och i vilken utsträckning ett kollektivt minne och historiemedvetande utvecklas. Frågeställningarna studien ämnar besvara är följande: Hur manifesteras och kommuniceras förmodern sexualitet i olika folkbildande historiekulturella sammanhang – ett tv-program, ett radioprogram, en guidad rundvandring samt i en lärobok? Vilka behov och förutsättningar påverkar förmedlingen av sexualiteten i de olika historiebruken och -kulturerna? Vilka likheter respektive skillnader förekommer i manifestationernas sätt att beskriva de förmoderna perspektiven på sex, samlevnad och genus? Studien utgick från en tematisk undersökning med underrubrikerna ”Reklam & beskrivning av verken”, ”Känslor, ömhet och lidelse – perspektiv på den förmoderna romantiken”, ”Sexualiteten, avhållsamheten och äktenskapsnormerna”, samt ”När sexualiteten omvandlades till något skamligt”. Undersökningen författades i enlighet med en textanalys så innehållet i respektive samtida historiekulturella manifestation undersöktes med bland annat begreppen textelement och informationsvärde i åtanke. Analysen av materialet visar på slutsatser om att den förmoderna sexualiteten manifesterades och kommunicerades ut på olika sätt, beroende på bland annat upphovspersoner och medium. Studien visade bland annat att samtliga folkbildande historiekulturella sammanhang svarade för ett politiskt-pedagogiskt historiebruk i den mån att samtliga utställningsspråk vittnade om flertalet behov av att illustrera, offentliggöra och debattera kring perspektiv på förmodern sexualitet. Vad gäller textelement och informationsvärde så påvisades bland annat essentialistiska och konstruktivistiska skillnader genom tiderna, exempelvis vad beträffar icke-bruket av könsord i ordböcker å ena sidan och det politiskt-pedagogiska historiebruket som innebär att publicera palmfetter och smädedikter. I frågor som berör genus så manifesteras dem i enlighet med tidigmoderna samhällsideal om att som kvinna vara kysk, 3 from, god och dygdig. Däremot verkar inte dessa samhällsideal innefatta kvinnliga homosexuella handlingar eftersom de inte förknippas med skuld. Radioavsnittet svarade för en tvåvägskommunikation som ingen av de andra folkbildande sammanhangen ägnade sig åt i lika stor utsträckning. Samtalet mellan upphovspersoner-publik ämnar exempelvis tillgodose ett samhälleligt behov av att upptäcka och diskutera frågor om könsord. Detta är vidare en förutsättning som radioprogrammet använder i syfte om att inkludera samhälleliga perspektiv på en specifik aspekt inom den förmoderna sexualiteten. Samtidigt uppmuntrar populärhistoriska samtida historiekulturella manifestationer till samtal på så sätt att de innehåller satir, vilket i sin tur förenklar diskussioner kring det populärhistoriska mediet i efterhand.