Effekten av acetylkolinesterashämmare på patienter med indikation svår Alzheimers sjukdom

Detta är en Kandidat-uppsats från Linnéuniversitetet/Institutionen för kemi och biomedicin (KOB)

Sammanfattning: Alzheimers sjukdom (AS) är den vanligaste demenssjukdomen som primärt drabbar äldre ³ 65 år. Sjukdomsmekanismerna är inte helt klarlagda dock finns det vetenskapligt bevis som visar att β-amyloid och tau-protein har en avgörande roll i uppkomsten av AS, vilket leder successivt till utveckling av nervcellsdegeneration i hjärnan. Vanliga symtom är minnesbesvär, försämrat språk och tidsuppfattning. Idag finns det ingen behandling som botar sjukdomen utan befintliga läkemedel, acetylkolinesterashämmare (indikation mild/måttlig demens) och memantin (indikation medelsvår/svår demens) används endast som symtomlindrande mediciner. Syfte: Avsikten med litteraturstudien var att undersöka effekten av kolinesterashämmare på patienter med indikation svår Alzheimers sjukdom. Olika databaser och artiklar har använts för att få information om AS och svar på min frågeställning. Resultat: Granskade artiklar visar att kolinesterashämmare kan användas med säkerhet och har god effekt på kognitiva förmågan, ADL-funktioner (”activities of daily living”) och globala funktioner för behandling av patienter med ett svårt stadium av Alzheimers sjukdom under minst 6 månader. Donepezil visar bättre effekt på kognitiva förmågan jämfört med galantamin och rivastigmin. Biverkningarnas svårighetsgrad var generellt mild eller måttlig i form av gastrotintinala besvär. Slutsats: Kolinesterashämmare gynnar patienter med en MMSE poäng 4-12 jämfört med placebobehandling. Fler studier krävs för att utvärdera effekten av galantamin och rivastigmin.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)