Expropriationsärenden i domstol : En studie av ersättningsmål 2006 – 2020

Sammanfattning: Expropriation är ett betydelsefullt verktyg för att lösa markåtkomstfrågan i syfte att tillgodose samhällsutveckling på allmän nivå. Bestämmelserna kring åtgärden återfinns i expropriationslagen (1972:719), ExL. I ExL anges processen för ianspråktagandet, för vilka ändamål expropriation får ske och regler om vilken ersättning som ska utgå. I Sverige är äganderätten till viss del skyddad med bestämmelser i både regeringsformen (1974:152), RF, och art. 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det framkommer bland annat att expropriation enbart får ske för ett i samhället angeläget allmänt intresse.  Den här uppsatsen har haft för avsikt att besvara frågor kring hur ofta expropriationsärenden löses i domstol under en viss period om 15 år och för vilka ändamål dessa gäller. Uppsatsen ämnar även att undersöka om det går att se några trender i resultatet över tid samt jämföra resultatet med äldre statistik på området. Vidare har en allmän frågeställning kring expropriation och dess motiv varit en närvarade sak att ifrågasätta då åtgärden är något av ett kontroversiellt ämne i samhället. Till hjälp har doktrin inom markjuridiskt område, lagtext, förarbeten och praxis studerats. Den större delen av arbetet har avsett arkivstudier och insamling av beslutsunderlag från staten, myndigheter och kommuner. Samtliga källor och underlag har bidragit till den sammanställning som har besvarat och fullföljt uppsatsens syfte.  De slutsatser som kunnat dras är att antalet expropriationsärenden som tagits upp i domstol under perioden som undersökningen avsåg var få. Jämfört med vad äldre utredningar av liknande frågeställning har angett följer uppsatsens resultat den generella nedåtgående trenden som kan observeras. Det ändamål som domstolsärenden främst har gällt är tätbebyggelse, som över tiden också varit det mest vanligt förekommande. Anledningen till det resultat vi har funnit är att i de allra flesta fall löses expropriationsärenden före domstolens inblandning genom frivilliga överenskommelser. Det går också att konstatera att det finns alternativ lagstiftning att tillgripa i många av de situationer som återfinns bland de uppräknade ändamålen som expropriation kan sökas för, och som premieras före exproprinella åtgärder. Trots att antalet expropriationsärenden är få, fyller åtgärden ändå en viktig funktion för samhället i stort. Expropriation som en sista utväg gynnar effektiv hantering av samhällets resurser samtidigt som det för den enskilde individen skapar förutsättningar för trygga investeringar i fastigheter.