Tandproblem hos hundar och djursjukskötares roll avseende hundars tandhälsovård

Sammanfattning: Gingivit och parodontit är vanligt förekommande hos dvärghundraser och äldre hundar. Obehandlade tandproblem leder till onödigt lidande och smärta. Dessa hundar behöver hjälp på klinik för att kunna sköta sin mun- och tandhälsa. Inför en professionell tandrengöring rekommenderas en noggrann statusbedömning. Personalen behöver kunskap och utbildning för en korrekt hantering av utrustningen och under behandlingen behövs separat personal som övervakar anestesin. Tandvårdsbehandling på klinik är en bra start, men det behöver kompletteras med en långsiktig behandling av gingivit och parodontit i hemmet. Djursjukskötare kan vara en viktig del i rådgivningen efter tandsanering genom att stimulera djurägare att jobba för en bibehållen god munhälsa hos hunden. Tandborstning är den mest effektiva metoden för att förebygga av gingivit och parodontit, men dentalfoder anpassat för god tandhälsa kan vara ett komplement. Äldre tandvårdspatienter kan ha en komplicerad sjukdomshistoria som bör tas i beaktande vid tandsjukdomar och dess behandling. Kommunikation och samspel med djurägaren är avgörande för att kunna förbättra situationen för hundar med gingivit och parodontit. Tandvård ska inte bara lindra symptom utan också hindra uppkomst av sjukdom och minska lidandet och kostnader för djurägare långsiktigt. Djurhälsovård ska se hela individen och dess djurägare för deras möjligheter och svårigheter. En djursjukskötare ska hitta lösningar som fungerar långsiktigt och sätta upp mål som är realistiska för både djurägare och patient. Djursjukskötaren har också en roll i att endast föra vidare vetenskaplig information som ska skapa trygghet hos djurägaren. Kostnader är inte den största faktorn till minskad efterföljsamhet i djurtandvården, utan det är bristen på tydliga rekommendationer. Djurhälsopersonalens bemötande kan vara avgörande för efterföljsamheten av behandlings rekommendationer. För att ge bästa möjliga livskvalité för tandvårdspatienten bör en individanpassad behandlingsplan skapas med personlig uppföljning.