Grundvattenpåverkan från pumpkraft - En fallstudie vid Stärnö Stenbrott

Sammanfattning: Pumpkraft är en energilagringsteknik där elektrisk energi omvandlas till lägesenergi i syfte att kunna omvandla tillbaka lägesenergin till elektrisk energi i ett framtida skede. Detta sker genom att vatten pumpas från ett lågt beläget vattenmagasin till ett högre beläget vattenmagasin. Få studier har genomförts gällande vilken grundvattenpåverkan som kan uppstå vid denna typ av verksamhet, ett ämne som denna studie ämnar undersöka. Arbetet är en fallstudie kring ett hypotetiskt pumpkraftverk vid Stärnö stenbrott, Karlshamn. Stenbrottet skulle i detta scenario fungera som nedre magasin och Östersjön som övre magasin. Platsen har relativt unika förhållanden då stenbrottet är beläget vid en 200 meter bred diabasgång som ligger i närhet till både förorenad jord och ett Natura 2000-område. Med denna bakgrund beslöts att arbetet skulle utgå ifrån att undersöka hur driften av ett pumpkraftverk skulle påverka grundvattennivåer och urlakningen av de närliggande föroreningarna. Studien undersöker även hur inläckage av grundvatten kan tänkas påverka pumpkraftverkets effektivitet. För att svara på dessa frågor så genomfördes först en litteraturstudie för att samla in bakgrundsfakta kring området. Detta följdes av en grundvattenmodellering i GMS där en transient modell skapades för att simulera förändringar i grundvattennivåer över tiden då pumpkraftverket är i drift. Slutligen utfördes ett par kompletterande beräkningar till modelleringen för att knyta an modelleringsresultatet till frågeställningarna. Grundvattenmodelleringen uppvisade stora fluktuationer i grundvattennivå i de angränsande områdena kring stenschaktet vars berggrund bestod av diabas. Längs med diabasgången sker som mest en temporär höjning på 1 meter inom en 200 meters radie från stenschaktets yttergränser. På ett avstånd om cirka 30 meter uppvisas temporära höjningar uppemot 20 meter. Vid inget skede av pumpkraftverkets drift sker en grundvattensänkning. Resultaten från grundvattenmodelleringen går inte att klassa som säkra på grund av brister i modellen och brist på material att använda för validering av resultat. De kompletterande beräkningarna uppvisade ett maximalt grundvattenläckage till stenbrottet på 0,031 l/s vilket inte kommer ge upphov till någon noterbar effektivitetsförlust. Beräkningarna visade att föroreningsspridning inte skulle orsaka oacceptabla föroreningsnivåer. Även fast de hydrogeologiska förutsättningarna ser goda ut för att eventuellt anlägga ett pumpkraftverk så skulle det ändå rekommenderas att avlägsna den förorenade jorden och undersöka vidare förekomst av eventuella sprickzoner längs diabasgången.