En värld av ”i” och ”u” : -En studie av u-länder i geografiböcker för gymnasiet

Detta är en Kandidat-uppsats från Södertörns högskola/Lärarutbildningen

Sammanfattning:

I uppsatsen har två geografiböcker för gymnasiet studerats. Fokus för undersökningen har varit böckernas framställning av "de andra", i det här fallet representerat av periferin, u-länder eller tredje världen, beroende på vilket uttryck som väljs att användas. De två undersökta böckerna, Geo- guiden och Geografi- människan, resurserna, miljön, brukar främst begreppen u-land och i-land för att beskriva världens fattiga respektive rika länder. Även begreppet NIC-land förekommer i böckerna men inte i samma utsträckning. Geografi- människan, resurserna, miljön presenterar även begreppen centrum- periferi, vilka dock inte används i särskilt hög grad. I böckerna saknas en sammanhållen förklaring till begreppet u-land. Däremot ges kriterier för vad ett u-land är löpande i texten. Exempel på sådana kriterier är hög befolkningsökning, brist på teknologi och låg utvecklingsgrad, där framför allt utvecklingsgraden framhålls. Begreppen NIC-länder och centrum - periferi förklaras, till skillnad från u-land, för läsaren om än inte särskilt uttömmande. Författarna till de två geografiböckerna har svårigheter att klarlägga för läsaren var u-länderna finns. Antingen hemfaller de till grova generaliseringar genom att peka ut hela kontinenter eller så får enskilda stater, som t ex Kenya, Indien, Kina och Mali, tjäna som exempel och representanter för alla u-länder. Författarna till de båda böckerna tycks dock mena att hela Afrika, Central- och Sydamerika samt Asien (utom Japan) består av u-länder. Mot dessa områden ställs Nordamerika, Europa och Japan. Eftersom författarna till de båda böckerna aldrig presenterar exakt vilka stater som bör betraktas som u-länder, används begreppet ofta generaliserande, som om dessa länder vore en egen avgränsad grupp. Detta till trots att både Geo- guiden och Geografi- människan, resurserna, miljön presenterar en diskussion om de stora skillnaderna mellan olika u-länder. Orientalismens polarisering mellan ”vi” och ”dom” genomsyrar läroböckerna. Detta märks i språkbruk, i bilder och till och med i böckernas disposition. Föreställningen om u-länder som outvecklade och eftersatta betonas och kontrasteras med i-ländernas modernitet och teknologi. Även evolutionismens stadietänkande finns i böckerna. Användandet av begreppet NIC-land, ett stadium mellan i-land och u-land, kan ses som ett exempel på detta. Trots att författarna är påverkade av evolutionismen är det dock ändå orientalismen som dominerar. Detta visar sig bland annat i att den viktigaste avskiljaren mellan fattiga och rika, u-länder och i-länder som presenteras i läroböckerna varken är ekonomi, teknik eller utveckling, utan orientalismens gräns mellan ”oss” och ”de andra”.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)