Olle är en svag läsare. En kvalitativ studie av åtgärder vid läs- och skrivsvårigheter

Sammanfattning: Syfte: Syftet med undersökningen är att kartlägga vilka insatser som formuleras i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivsvårigheter samt hur dessa kan förstås. Vidare är syftet att undersöka hur ett antal lärares diskuterar kring åtgärder avsedda att stimulera läs- och skrivutveckling. Teori och metod: Studiens teoretiska utgångspunkt och kunskapsansats är det sociokulturella perspektivet. Centralt i detta perspektiv är att man intresserar sig för hur individer och grupper tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser, och fokus är på samspelet mellan individ och kollektiv. Studien har också inslag av diskursanalys. Språket är centralt, då det inte enbart återger utan även formar verkligheten. Diskursanalys innebär att man på olika nivåer studerar de mönster som språket är strukturerat i, samt vilka konsekvenser utsagorna har. I studien är det dels texten i ett antal åtgärdsprogram som studeras, dels språket som används då åtta lärare diskuterar åtgärder i fokusgrupper. I studien används Perssons kategoriska respektive relationella perspektiv på specialpedagogik som analysverktyg. Resultat: Resultatet visar på tre olika övergripande diskurser om åtgärder, nämligen ”Mängden är viktig”, ”Kontexten är viktig” och ” Metoden är viktig”. I den första diskursen är ”Läs mera” en vanlig åtgärd, men inte i den utsträckning vi antog. I endast ett fåtal åtgärdsprogram nämns kvalitativ läsning. I diskursen ”Kontexten är viktig” är tid med speciallärare en vanligt förekommande åtgärd, men det beskrivs sällan vad arbetet ska bestå av. Till denna diskurs har vi också räknat den i åtgärdsprogrammen mest förekommande kategorin, nämligen ”Läraren ska”, vilket innebär olika insatser som egentligen enligt styrdokumenten hör till varje lärares uppdrag. I fokusgruppsintervjuerna framkommer en helt annan syn på liknande insatser. I den sista diskursen, ”Metoden är viktig”, är åtgärderna relativt få men mera specifika än i övriga diskurser. Vi kan här se tydliga metodtrender på de olika skolorna. Dessutom kan man i fokusgrupperna urskilja ett betydligt mera relationellt perspektiv på insatser för att stödja läs- och skrivutveckling än vad som framkommer i åtgärdsprogram, där det till största delen är det kategoriska perspektivet som urskiljs.