”Ensam är man och ensam har man alltid varit”. Det generiska pronomenet man i Stig Dagermans ”Var är min islandströja?”

Sammanfattning: Utifrån närläsning av Stig Dagermans "Var är min islandströja?” och kontextualisering med hjälp av fyra olika teoretiska ingångar undersöks i den här uppsatsen användandet av pronomenet man i novellen och vad det får för konsekvenser på en språklig, psykologisk och existentiell nivå. De teoretiska ingångarna som använts är: 1) man som generiskt pronomen ur ett språkvetenskapligt perspektiv, 2) Gervase R. Bushes teori om man-språk och klar kommunikation i grupper, 3) man som ett försvar utifrån psykoanalytisk teori samt 4) Martin Heideggers teori om mannet.