Distriktssköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på en hälsocentral

Sammanfattning: Bakgrund: Telefonrådgivning är en stor del av distriktssköterskans arbete på en hälsocentral. Arbetet innebär att bedöma, hänvisa, ge råd och stöd, samt utföra omvårdnad. Distriktssköterskan måste anpassa sitt arbete och sina beslut efter ekonomiska, tekniska, organisatoriska och vetenskapliga aspekter. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning på en hälsocentral. Metod: En kvalitativ deskriptiv metod användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio distriktssköterskor från sex olika hälsocentraler. Intervjuerna analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Vid analysen framkom sex huvudkategorier; ett professionellt bemötande är viktigt för patienterna, organisation och struktur är avgörande för arbetet, arbetsmiljön påverkar arbetet på olika sätt, kollegialt samarbete på arbetsplatsen är betydelsefullt, några områden kan förbättras, svårigheter och utmaningar finns i arbetet. Distriktssköterskorna betonade vikten av att lyssna på patienten och framhöll betydelsen av ett bra bemötande och en god kommunikation. Stress kunde leda till att distriktssköterskorna lyssnade sämre och därmed gav fel råd. Språksvårigheter hos patienter sågs som en svårighet, samt att bemöta agiterade patienter på ett professionellt sätt. Slutsats: Telefonrådgivning är en utmanande, stimulerande och i vissa fall svår arbetsuppgift. Det krävs en mångfacetterad erfarenhet och bred kompetens för att kunna utföra arbetet med telefonrådgivning så bra som möjligt. Det är därför viktigt med mer kontinuerlig utbildning än vad som idag erbjuds. För att distriktssköterskan ska kunna utföra arbetet på bästa sätt krävs en lugn och anpassad arbetsmiljö. Det är betydelsefullt att inte arbeta för långa arbetspass med telefonrådgivning. Större användning av rådgivningsstödet skulle kunna kvalitetssäkra telefonrådgivningen.