Skapande med lust på under : En analys av Selma Lagerlöfs Kevenhüller och Slåtterkarlarna på Ekolsund ur ett science fiction-perspektiv

Sammanfattning: Selma Lagerlöf är en författare som sällan förknippas med genren science fiction, men i denna uppsats analyseras två av hennes ovanligare berättelser med hjälp av science fiction-teori. Berättelserna är ”Kevenhüller”, ett kapitel ur Gösta Berlings saga från 1891, och ”Slåtterkarlarna på Ekolsund”, en versifierad berättelse från samlingsvolymen Troll och människor I från 1915. Syftet är dels att undersöka texterna från ett nytt perspektiv, dels att se hur texternas teman förhåller sig till andra i samtiden. De tre främsta aspekter som används i analysen är novum, det sublima och det groteska, alla tre begrepp använda enligt den science fiction-tolkning som Csicsery-Ronay gör i The Seven Beauties of Science Fiction från 2008. Ett novum är en uppfinning, upptäckt eller socialt förhållande genom vilken berättelsens handling får sitt ursprung. Det sublima är upplevelser där läsaren i texten möter ting av så storslagen natur att det inte går att omfatta med sinnet. Det groteska är läsupplevelser där gränser och förändringar är så vaga att det inte går att klassificera det som skapar känslan. Alla dessa aspekter återfinns i berättelserna och ger fördjupade insikter inom de teman som ofta associeras med science fiction, som framtid, teknik och mänsklig identitet. Lagerlöfs texter visar sig också passa in i tankegångar om framsteg som var populära i hennes samtid. Människans dominans över naturen ifrågasätts inte nämnvärt. Den stora uppgiften för människan är att hantera sin teknik ansvarsfullt, så att alla människor kan gagnas av teknikens under.