Förbudet mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning i arbetslivet - Vilket ansvar har arbetsgivaren att motverka diskriminering och hur långt sträcker sig skyldigheten att vidta stöd- och anpassningsåtgärder?

Sammanfattning: En person med funktionsnedsättning kan stöta på olika hinder i arbetslivet, exempelvis i form av begränsningar på grund av nedsatt arbetsförmåga. I viss mån har arbetsgivaren en skyldighet att undanröja sådana hinder för att förhindra förekomsten av diskriminering på arbetsplatsen. Utifrån den rättsdogmatiska metoden syftar denna uppsats följaktligen till att redogöra för diskrimineringsförbudets omfattning och att utreda arbetsgivarens ansvar att motverka diskriminering. Närmare analyseras förbudet mot bristande tillgänglighet och omfattningen av arbetsgivarens skyldighet att vidta stöd- och anpassningsåtgärder. Diskrimineringsförbudet av personer med funktionsnedsättning är omfattande och gäller samtliga diskrimineringsformer. Arbetsgivaren ska genom aktiva åtgärder och arbetsanpassning ta hänsyn till arbetstagarens individuella arbetsförmåga. Arbetsgivaren har vidare en skyldighet att vidta stöd- och anpassningsåtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska hamna i en jämförbar situation med de utan sådan nedsättning. Ansvaret begränsas till åtgärder som anses vara skäliga i hänsyn till en rad olika omständigheter. Dessa får inte innebära en oproportionerlig börda för arbetsgivaren, eller bortse från verksamhetens behov. Skälighetsbedömningen måste göras i varje enskilt fall. Detta påverkar följaktligen diskrimineringsskyddets omfattning, och tillgången till arbete för personer med funktionsnedsättning. Den arbetstagare som trots vidtagna åtgärder saknar förutsättningar att genomföra väsentligt arbete för arbetsgivaren, omfattas således inte av diskrimineringslagens skydd. Detta innebär att delar av samhällsgruppen fortfarande exkluderas från arbetsmarknaden och dess regleringar.