Samlärande i SO-undervisningen För elever inskrivna i grundsärskolan

Sammanfattning: Syfte: Syftet är att utifrån forskning och lärandeteorier synliggöra samspelets betydelse för lärandet. Genom att beskriva, analysera och söka förståelse för hur undervisningen i SO - ämnet kan se ut på klassrumsnivå för elever inskrivna i grundsärskolan, vill jag ta reda på möjligheter och hinder för samlärande samt urskilja de kommunikationsmönster som framkommer i undervisningen. Följande frågeställningar är centrala: 1. Vilka möjligheter till samlärande kommer till uttryck i SO-undervisningen? 2. Vilka hinder till samlärande kommer till uttryck i SO – undervisningen? 3. Vilka kommunikationsmönster framträder i undervisningen? Teori: Uppsatsen har som utgångspunkt att lärandet är socialt och att lärande, kommunikation och delaktighet är nära sammanflätade med varandra. Metod: Studien baseras på en kvalitativ studie som omfattar observationer i två klasser samt intervjuer med undervisande lärare i de båda klasserna. Materialet bearbetades, analyserades och slutligen kategoriserades i underkategorier till studiens tre frågeställningar. Resultat: Resultatet visade att det finns flera möjligheter till samlärande mellan eleverna i SO – undervisningen och att lärarna på olika sätt skapar förutsättningar för att möjliggöra detta. Samtidigt visade resultaten en komplexitet där möjligheter till samlärande också kan innebära hinder för samlärande och tvärtom. Resultaten visade även att kommunikationsmönstren skilde sig åt i de observerade klasserna. I grundsärskoleklassen var mycket av kommunikationen vuxencentrerat där det var lärarna som styrde och fördelade ordet. I grundskoleklassen var kommunikationsmönstret av mer horisontell karaktär inom den lilla arbetsgruppen. Däremot framkom där ingen kommunikation med övriga klasskamrater bortsett från lärarledda klassrumssamtal.