”The truth about Persephone”: Kvinnligt identitetsuttryck i mytisk poesi

Sammanfattning: Kvinnans förhållande till sitt eget mytiska arv är ett komplicerat sådant, som Beauvoir förklarar: ”representation of the world, like the world itself, is the work of men; they describe it from their point of view, which they confuse with absolute truth.” Alienation från sin egen historia har lett till en lång tradition av kvinnliga författare som tacklas med sitt mytiska arv för att försöka hitta, bland kvinnliga representationer som sällan är mer än döttrar, fruar och våldtäktsoffer, sin egen röst. Sin egen historia. Genom poesi har de diskuterat identitet, och i dessa identitetsutforskande ansatser har särskilt två kvinnor från grekisk mytologi infunnit sig. Persephone är vid första anblick endast Hades fru och vårens gudinna, men hon och hennes moder Demeter har stått som unika ikoner för kvinnan och det kvinnliga. Denna uppsats redogör för hur Persephone och det mytiska har använts av kvinnliga författare sedan den Homeriska Hymnen till Demeter återfanns under sent 1700-tal, samt ställer sex samtida dikter i fokus. För att undersöka vilka identitetsutforskande funktioner Persephone har för dagens kvinna utgår uppsatsen från dikter skrivna av unga, kvinnliga poeter som alla verkar vara överens om att någon har ”kept the truth / about Persephone a secret / burying it deep below”, och att det är dags att uppdaga den.