Fortress Europe - A discussion of EU border policy post 2015, in light of the 1951 Refugee Convention

Sammanfattning: År 2021 infaller 70års jubiléet av 1951 års flyktingkonvention – en historisk överenskommelse och garant för mänskliga rättigheter som ger människor som riskerar att utsättas för förföljelse i sitt hemland rätten att söka skydd i en annan stat. Genom flyktingkonventionen får flyktingar rätt till flertalet rättigheter och alla personer som uppfyller flyktingdefinitionen har rätt att söka skydd i någon av de 150 stater som anslutit sig till konventionen, inkluderat EU:s medlemsländer. Detta är dock inte helt okontroversiellt i praktiken, migration har inom EU blivit ett alltmer kontroversiellt och debatterat ämne och flertalet regleringar är sedan 2015 inriktat på att minimera antalet irreguljära migranter (inbegripet potentiella skyddsökande flyktingar). Denna uppsats syftar till att diskutera EU:s lagstiftning inom asyl, migration och gränskontroll i ljuset av FN:s flyktingkonvention för att analysera hur den första förhåller sig till skyldigheterna i konventionen. Vidare undersöks hur EU:s och några medlemsländers gränskontroll och system för asylmottagande ser ut i praktiken. För att summera uppsatsens slutsatser konstateras det att EU:s lagstiftning kring asyl, asylmottagande och gränskontroll är detaljerade och ofta lever upp till internationella obligationer. På grund av att det finns statligt tolkningsutrymme och möjlighet till undantag från dessa regler kan dock stater avvika från standarden och det finns därför stora skillnader mellan olika staters förhållningsätt. I praktiken sker det flertalet olika överträdelser av bestämmelserna i flyktingkonventionen inom EU såsom ”pushbacks”. Dessutom är många av EU:s och dess medlemsländers initiativ inriktade på att förhindra att flyktingar når europeiskt territorium vilket pekar på att de inte lever upp till en ”good faith” tolkning av flyktingkonvention – att bereda rimlig och laglig möjlighet för flyktingar att faktiskt kunna söka asyl.