Rätten för dominerande företag att möta priskonkurrens

Sammanfattning: Enligt artikel 82 i EG-fördraget kan vissa företag anses vara dominerande på den relevanta marknaden om de faller under de krav som ställs upp i artikeln. Att hamna under kategorin dominerande företag inom EU innebär ett visst ansvar gentemot mindre konkurrenter på samma relevanta marknad samt att dess agerande på marknaden begränsas. Om dessa begränsningar inte upprätthålls kan det dominerande företaget riskera att missbruka sin dominerande ställning med högt vite som följd. De flesta företag har som mål att maximera sin vinst (eller aktievärde) och bli marknadsledande. Detta gäller även för dominerande företag. Detta mål kan uppnås på många sätt. Ett är att sänka sina priser under konkurrenternas och på så sätt få dem att lämna marknaden. Om priserna sänks till en nivå som är direkt förlustbringande är det dominerande företaget i farozonen för att ha missbrukat sin dominerande ställning. Dilemmat för dominanterna är att det saknas klara regler för hur lågt priserna får sättas innan det är frågan om missbruk. I artikel 81(1) och 81(3) i EG-fördraget, vilka behandlar andra områden av konkurrensrätten inom EU, finns tydliga undantagsregler för företag som vill ingå i till exempel konkurrensbegränsande samarbete. Sådana regler saknas som sagt för artikel 82. En del teorier och tester har utvecklats och presenterats under årens lopp, men ingen har kodifierats som lag inom EG-rätten. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att det finns en rätt för dominanter att möta priskonkurrens från mindre konkurrenter genom att sänka sina priser, under förutsättning att det saknas uppsåt att utestänga dessa konkurrenter från den relevanta marknaden. Bevisbördan för att uppsåt saknas ligger på dominanten och denne kan då till exempel lägga fram bevis i form av kalkyler som visar på minskad försäljning på grund av den ökade konkurrensen. Enligt EG-domstolens praxis finns det även en klar rätt för dominerande företag att få agera när det gäller att skydda sina ekonomiska intressen, så länge det är inom rimlighetens ramar. Det mest framstående målet är United Brands, 27/76. Jag har även funnit att det saknas en precis gräns för hur mycket en dominant får sänka sina priser innan det blir frågan om missbruk. Det närmaste man kommer är en kostnadsanalys som är den mest lämpliga metoden att använda när man vill utröna var gränsen för missbruk går. Ett sådant test går ut på att jämföra priset och de genomsnittliga rörliga kostnaderna för en produkt. Om kostnaderna överväger vinsten, finns en presumtion för missbruk.