Investeringsrådgivare och finansiell risktolerans : - En studie om svenska investeringsrådgivares rutiner kring bedömning av individuella kunders finansiella risktolerans

Sammanfattning: Inledning: Den explosionsartade ökningen av nya, mer komplexa finansiella instrument har ökat kravet på de enskilda investerarnas kunskaper. Detta har i sin tur ökat efterfrågan på investeringsrådgivning från professionella rådgivare. Som ett resultat av den ökade efterfrågan har även antalet aktörer som ägnar sig åt investeringsrådgivning ökat på senare år. Ett grundläggande krav för att rådgivaren skall kunna förse individuella kunder med individanpassade investeringsråd är en korrekt bedömning av kundens finansiella risktolerans. En bedömning som i sin tur är starkt beroende av hur rutinerna kring insamling av nödvändig information från kund ser ut; bakgrundsanalysrutinen. Till följd av dagens form av reglering har individuella bolag ett stort eget ansvar och utrymme att utveckla sina egna rutiner. Eftersom investeringsrådgivning erbjuds av allt ifrån multinationella finanskoncerner till lokala rådgivningsbolag samt av rådgivare med många olika egenskaper finns det många olika faktorer som potentiellt kan påverka hur rutinerna ser ut. I takt med att antalet aktörer ökat kan även antalet rutiner ha ökat, potentiellt med varierande kvalitet.   Problemformulering: Hur ser svenska investeringsrådgivares rutiner ut för att kategorisera sina kunder i termer av finansiell risktolerans inför investeringsrådgivning?   Hur effektiva är svenska investeringsrådgivare på att bedöma individuella kunders finansiella risktolerans i jämförelse med vad befintliga teorier och empiriska studier inom området förespråkar?   Vilka bolagsspecifika och rådgivarspecifika faktorer ligger bakom potentiella rutinvariationer?   Syfte: Syftet med denna studie är att bidra till att överbrygga det kunskapsgap som existerar i befintlig litteratur samt tillfredsställa efterfrågan på studier kring hur och hur effektivt, i jämförelse med en modell härledd från befintliga teorier och empiriska studier, investeringsrådgivare först bedömer och sedan kategoriserar individuella kunder i termer av finansiell risktolerans inför investeringsrådgivning. Vidare ämnar denna studie att utröna vilka bolagsspecifika och rådgivarspecifika faktorer som ligger bakom potentiella variationer i investeringsrådgivares rutiner gällande bedömning och kategorisering av kunder, i termer av finansiell risktolerans, inför investeringsrådgivning.   Metod: Denna studie har anammat en kvantitativ undersökningsmetod där det empiriska materialet är insamlat med hjälp av en webbenkät riktad mot svenska investeringsrådgivare.   Resultat och slutsatser: Resultatet av denna studie påvisade att två tredjedelar av respondenterna innehar rutiner som kan betraktas som någon grad av effektiv, samtidigt som resterande (en tredjedel) inte har det. Vi kunde också urskilja ett positivt samband mellan både rådgivarens erfarenhet av rådgivaryrket samt rådgivarens kunskapsnivå och en mer effektiv eller grundligare bedömning av individuella kunder