Prejudikat som bindande rättskälla : en jämförande studie i svensk och engelsk rätt

Sammanfattning: Uppsatsen tar sin utgångspunkt i den utveckling mot en starkare prejudikatbundenhet för svenska domstolar som en del svenska rättsvetenskapsmän anser ha skett och den uppmaning till en sådan starkare bundenhet som professor Lars Heuman har argumenterat för. Detta är en uppmaning till domstolarna att betrakta prejudikat som auktoritetsskäl istället för, såsom varit brukligt i svensk rätt, rationalitetsskäl eller exemplifierande juridiska resonemang. Ett problem med en uppmaning till en större bundenhet är, att man riskerar att även s.k. dåliga prejudikat får en stor genomslagskraft i rättslivet. Uppsatsen undersöker både den normativa och den s.k. faktiska bundenheten vid prejudikat i svensk rätt för att teckna en bild av den bakgrund, mot vilken uppmaningen görs. Därefter kontrasteras denna bild mot det engelska rättssystemet, som utgör ett exempel på en stark bundenhet vid prejudikat, för att se hur problemet med dåliga prejudikat löses i denna rättsordning. Författaren kommer till slutsatsen att genom att kvalificera vilka avgöranden som skall anses vara prejudikat på ett visst sätt kan många av de problem som är förknippade med s.k. dåliga prejudikat undvikas, samtidigt som det konstateras att en utveckling mot en sådan bundenhet vid vissa på visst sätt kvalificerade avgöranden kanske redan kan spåras i den svenska HD:s senare avgöranden. Parallellt med en sådan kvalifikation argumenterar författaren vidare för nödvändigheten av vissa konventioner för tillämpning och tolkning av tidigare avgöranden. Sådana konventioner, eller tolkningsmetoder, utgör enligt författaren en nödvändighet för en meningsfull och konsekvent användning av prejudikat som rättskälla. De skulle dessutom enligt författaren vara av nytta för att på ett juridiskt försvarbart sätt erbjuda rättstillämparen en möjlighet att underlåta tillämpning av s.k. dåliga prejudikat. Jämförelsen mellan svensk och engelsk rätt föranleder vidare författaren att dra slutsatsen att den svenska traditionella inställningen till prejudikat som icke bindande rättskälla snarare har sin förklaring i en traditionellt svensk legalistisk betoning av det normativa prejudikatbegreppet, än någon egentlig skillnad i faktisk bundenhet vid prejudikat. Det är emellertid möjligt att framväxten av en starkare bundenhet vid prejudikat i svensk rätt kan få de normativa och faktiska sidorna av bundenhetsfrågan att närma sig varandra, och den normativa att spegla den faktiska.