Möjligheten för biologisk mångfald på bostadsgårdar : hur olika typologier av bostadsgårdar skapar förutsättningar för habitat som gynnar biologisk mångfald

Sammanfattning: Biologisk mångfald i staden är avgörande för flertalet livsviktiga funktioner. Dessa inkluderar omhändertagande av dagvatten, luftrening och minskning av buller. Stadens grönytor bidrar till ökat välmående hos människorna och synlig biodiversitet har en positiv inverkan på människor. Den biologiska mångfalden befinner sig i en negativ trend där mängden arter ständigt minskar vilket gör att det nu är viktigare än någonsin att arbeta för en ökad biologisk mångfald. För att uppnå miljöer som kan erhålla biologisk mångfald krävs sammanhållna nät av ekologisk infrastruktur. Bostadsgårdar erhåller en outnyttjad potential och om dessa gestaltas med biologisk mångfald i åtanke hade det varit ett viktigt bidrag i det urbana landskapet. Syftet med litteraturstudien var att skapa en översikt över beståndsdelarna som bygger upp begreppet biologisk mångfald, undersöka av hur vi historiskt sett byggt innergårdar samt sammanställa vegetationens betydelse för den biologiska mångfalden. Utifrån litteraturstudien skapas ett analysverktyg med syftet att vara en vägledning för ökad biologisk mångfald på bostadsgårdar. Platsbesök genomfördes på totalt sex bostadsgårdar utifrån de tre stadsbyggnadsidealen stenstadskvarter med gårdshus, storgårdskvarter och lamellhus och höghuskvarter. Platsbesöken hade målet att både undersöka och utveckla analysverktyget. Studien begränsades till bostadsgårdar i Stockholm. Resultatet mynnade ut i att olika bostadsgårdar har olika goda förutsättningar för att erhålla biologisk mångfald. Storgårdskvarteren har stora värden för den biologiska mångfalden tack vare dess stora sammanhängande arean vilket gav möjlighet för mycket vegetation. Lamellhus och höghuskvarter innehöll viktiga värden i dess öppenhet vilket gav en stark koppling till omgivningen som ökar möjligheten för arternas rörelsefrihet. Den stadsbyggnadsideal med minst möjlighet till biologisk mångfald var stengårdskvarter med gårdshus då bostadsgårdarna är stängda och ofta hårdgjorda med begränsade möjligheter för vegetation.