Konsten att samla upp släckvatten : En fallstudie av svensk släckvattenhantering

Sammanfattning: Släckvatten är den biprodukt som blir kvar efter att en brand är släckt och innehåller många olika föreningar som är skadliga för miljö och hälsa. Till exempel kan ett utsläpp av släckvattenslå ut en vattentäkt som tar många år och kostar många miljoner att återställa, om det ens går. Vissa av föroreningarna kan även stanna i organismer genom hela näringskedjan. Ett bättre handhavande av släckvatten skulle med andra ord kunna leda till stora ekonomiska och miljömässiga vinster. Syftet med denna rapport är att undersöka hur svensk släckvattenshantering kan utformas. Rapporten undersöker hur organisation, utbildning, rutiner, teknisk förmåga, förmågan att rena släckvattnet kan se ut runt en släckvattenresurs hos svenska räddningstjänster. Dessutom undersöker rapporten om det finns behov av stöttning från en annan aktör när det gäller släckvattenshanteringen. Rapporten berör endast hantering av släckvatten på skadeplatsen. Metoden som valdes för rapporten är fallstudie, där det ingick en litteraturstudie samt en intervjustudie. Tre organisationer valdes ut för intervjuerna: Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, Eskilstuna Räddningstjänst, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Resultatet visar att de två räddningstjänsternas släckvattenresurser liknar varandra i alla de områden som rapporten berör. Det framkom även att MSB påbörjat ett arbete för att utveckla släckvattenshanteringen med riktlinjer och vägledningar. De slutsatser som kan dras av resultatet är att organisationen runt en släckvattenresurs bland annat är att resursen inte ingår i någon larmplan utan larmas ut separat av RL. Resursen har placerats på en RIB- eller värnstation för att sprida kompetensen i organisationen samt så att resursen inte ska störa styrkeuppbyggnaden för andra stationer. Resursen har eget befäl och mellan 3–4 brandmän. Det finns samarbete mellan kommuner/förbund både ekonomiskt och operativt för de undersökta släckvattenresurserna. När det gäller utbildning för dem som arbetar med släckvattenresursen hålls årliga helgövningar plus ytterligare 3h utöver det hos Eskilstuna och hos SÄRF övas materialkännedom kontinuerligt. Befälen som arbetar med resursen har ingen påbyggnadsutbildning om vilka föroreningar som finns i vattnet utan ska kunna bedöma släckvattnets farlighet utifrån vad som har blivit släckt. Alla insatser utvärderas av personalen som varit på insatsen som sedan berättar för dem som inte varit med. Det är enligt respondenterna svårt att samla upp släckvatten då förutsättningarna kan se olika ut på olika insatser. Detta gör att det inte går att ha några förbestämda rutiner, checklistor eller lathundar. En taktik som dock finns är att leda vattnet mot en svacka eller dagvattenbrunn som förses med en pumpgrop för att sedan pumpa vattnet till en bassäng eller ett uppsamlingskar. Det finns rutiner för bränder på vattenskyddsområde som bygger på försiktighetsprincipen. De rutiner som finns för uppsamling inomhus är att brunnar i industrilokaler täpps till. Uppsamlingen påbörjas oftast efter att livräddande insats är klar och uppsamlandet sker mellan kall och varm skyddszon. Den tekniska förmågan för släckvattenhantering i basbilarna, där släckande styrka åker, är begränsad och förväntningen är att kunna samla upp genom att täta dagvattenbrunnar och lägga ut fylld grovslang som barriär. Fordonet som de undersökta släckvattenresurserna baseras på är en pick-up med släp. Släpet får max väga 750kg för att undvika krav på utökad körkortsbehörighet. Personalen bär larmställ, hjälm, stövlar med stålhätta, gummihandskar, skyddsglasögon och har även tillgång till tryckluftsapparat. Hanteringen av kontaminerad utrustning följer Skellefteåmodellen för friska brandmän. Utrustningen på resursen består främst av: brunnsmattor och brunnstätningar, självresande kar, dränkbara pumpar, spillbarriärer, vattendammsugare, pumpgrop och bärbara elverk. Uppsamlingsförmågan varierar mellan 10 – 26 m3 vilka gör att uthålligheten för uppsamlingen varierar mellan 20 minuter och 2,5 timmar beroende hur många av pumparna som används. Förmågan för rening är i dagsläget lika med noll och det beror mycket på att räddningstjänsterna inte har råd med reningsverk. Stöttning från MSB efterfrågas främst kring det otydliga juridiska ansvaret för släckvatten samt metodutveckling. Sedan efterfrågas stöttning rent operativt när det gäller rening och provtagning av släckvatten. Det kan antingen komma från MSB men kan också komma från samarbete mellan räddningstjänster/förbund eller med andra kommunala verksamheter så som miljö- och servicekontor eller VA.