Hållbarhet på kapillära blodprover för analys av hemoglobin, leukocyter och trombocyter

Sammanfattning: Inom klinisk verksamhet är det av stor betydelse att känna till hållbarheten på olika analyter för att säkerställa att analysen inte genomförs på för gamla prover. Vid litteratursökning framgick att bland de publicerade studier som undersökt hållbarheten på blodprover har de flesta undersökt hållbarheten på venösa men inte kapillära blodprover. En vanligt förekommande analys med både venösa och kapillära prover är blodstatus, som inkluderar bland annat bestämning av hemoglobinkoncentrationen (Hb-), leukocyt- samt trombocytpartikelkoncentrationen (LPK och TPK). Analys av blodets celler kan ge allmän information om hälsotillståndet hos patienter och är därav viktiga och vanligt förekommande analyser. Syftet med examensarbetet var att undersöka hållbarheten för analyserna Hb, LPK och TPK på kapillära blodprover efter fyra och sex timmars förvaring i rumstemperatur. Provmaterialet utgjordes av 100 kapillära prover som analyserades på hematologiinstrumentet Sysmex XN-10. Analysmetoden för Hb var fotometri med natriumlaurylsulfat- (SLS-) metoden. LPK bestämdes med flödescytometri medan TPK bestämdes med impedansmetoden alternativt flödescytometri. Resultatet visade att det för Hb inte förekom någon signifikant statistisk skillnad mellan den initiala analysen och efter fyra respektive sex timmar. Analysresultatet för Hb var därmed stabilt under förhållandena i denna studie. För LPK och TPK förekom statistiskt signifikanta skillnader mellan resultatet vid den initiala analysen jämfört med efter fyra respektive sex timmar. Analysresultaten för LPK och TPK var därmed inte lika stabila som Hb är under förhållandena i studien. Den statistiska skillnaden bedömdes däremot inte ha någon klinisk betydelse, vilket ledde till slutsatsen är att kapillära prover för analys av Hb, LPK och TPK är hållbara i sex timmar vid förvaring i rumstemperatur.