Kolonisationen av Karlskoga. Bebyggelse och befolkning 1540–1620

Sammanfattning: yftet med föreliggande uppsats är att redogöra för bebyggelsen och befolkningen i Karlskogaområdet under perioden 1540–1620. Målet med uppsatsen är att undersöka hur antalet hushåll förändras under perioden, hur många medlemmar som ingår i ett genomsnittligt hushåll och om ökningen av bebyggelsen och befolkningen under tidsperioden kan visas bero på ett överskott av födslar inom området eller på inflyttning, främst från Finland. Undersökningens grundläggande källmaterial är kronans jordeböcker, vilka för delar av undersökningsområdet finns bevarade först från år 1555. Eftersom dessa i regel bara redogör för den beskattade bebyggelsen måste deras uppgifter kompletteras genom uppgifter om nybyggen och hemmansklyvning. Uppgifter om nybyggen finns främst i särskilda rannsakningslängder från början av 1580-talet samt därefter även i jordeböckerna. Hemmans-klyvning upptäcks då två eller flera brukare står antecknade i samma gård i till exempel tiondelängder eller andra skattelängder. För att bestämma hushållens genomsnittliga storlek finns källmaterial endast för perioden 1606–1619, då det i hjonelagslängder och längder över Älvsborgs lösen redogörs för antalet bönder, hustrur, drängar och pigor. Antalet jordeboksgårdar stiger ständigt under hela undersökningsperioden, från 13 i mitten av 1550-talet till över 50 år 1600 och slutligen 76 år 1620. Allra högst är skattläggnings-frekvensen i slutet av 1580-talet samt kring år 1605. Då den siffran kompletteras med antalet nybyggen och hemmansklyvningen visar det sig emellertid att de snabbaste ökningarna i antalet hushåll äger rum i början av 1580-talet samt åren 1605–1610. 1610 uppgår antalet hushåll till 98, maximum för hela perioden, men därefter faller antalet och är under hela 1610-talet lägre. Vid undersökningsperiodens slut 1620 finns 96 hushåll i området. Den genomsnittliga hushållsstorleken varierar kraftigt under åren 1606–1619, främst beroende på det ojämna antalet tjänstefolk. I befolkningssiffror (för personer mellan 16 och 60 år) innebär det ett maximum 1611 (296 personer) och ett minimum 1617 (209 personer). Hushållens från år till år mycket skiftande storlek medför att det inte är möjligt att ge någon uppskattning av befolkningens storlek under tidigare år. I mindre än 20 % av fallen är det möjligt att fastslå nybyggarnas ursprung. Cirka 15 % av nybyggarna anges uttryckligen vara finnar. Av dessa är de flesta belagda i området redan i början av 1580-talet. Färre än 5 % av nybyggarna har bevisligen sitt ursprung i 30 undersökningsområdet. Även om troligen båda dessa tal är lägre än de verkliga är det ändå troligt att en stor del av nybyggarna är invandrare från andra områden, närmast till hands från Värmland och Närke. Den troligaste förklaringen till invandringen är att den i tidigare studier uppmätta befolkningsökningen leder till överbefolkning och brist på jord i dessa områden, vilket medför att en del människor väljer att bryta ny jord i folktom bygd och dessutom få skattebefrielse för detta.