Samma eller likartad verksamhet och det nya undantaget : En utredning om förhållandet mellan ordalydelsen och syftet med regelverket vid tolkning av skattelag

Sammanfattning: Examensarbetet behandlar frågan om samma eller likartad verksamhet i 57 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229). Bestämmelsens tillämpning var central i en omfattande diskurs på området efter att Skatterättsnämnden lämnat ett kritiserat förhandsbesked1 sommaren år 2022. Målet överklagades och har sedermera refererats i HFD 2023 ref. 11, där Högsta förvaltningsdomstolen ändrade utgången. Syftet med examensarbetet är att söka fastställa gällande rätt i form av när ett företag anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Arbetets andra syfte är att analysera vilken roll lagstiftningens ändamål fått i rättstillämpningen. Två frågeställningar används för att uppnå syftena: När bedriver ett fåmansföretag samma eller likartad verksamhet enligt 57 kap. 4 § IL och finns det några undantag? Vilken vikt har lagstiftningens ordalydelse och syfte givits vid tillämpningen av bestämmelsen om samma eller likartad verksamhet i 57 kap. 4 § IL och hur förhåller det sig till legalitetsprincipen? Resultatet av den rättsdogmatiska undersökningen visar att ett företag bedriver samma eller likartad verksamhet när verksamhet förts över mellan två företag som har ett ägarsamband. Det är inte av relevans vilken typ av verksamhet företagen bedriver utan det är överföringen av exempelvis kapital eller affärskontakter som är avgörande. Utredningen visar också att ett nytt undantag numera kan anses finnas på området efter domen i HFD 2023 ref. 11. Målet kan innebära att ett nytt rekvisit för tillämpningen finns, att risk för inkomstomvandling måste föreligga. Huruvida avgörandet medför en större omfattning av fall-till-fall-tillämpning får dock framtiden utvisa. Sammanställningen av rättspraxis visar vidare att Skatterättsnämnden och Högsta förvaltningsdomstolen i de flesta mål på området använt sig av ändamåltolkning. Därav diskuteras frågan om domstolens tolkning av bestämmelsen verkligen har objektivt stöd i lagtexten. Hänsyn till förarbetsuttalanden bidrar till förutsebarhet i rättstillämpningen, men den troligen självklara innebörden av samma eller likartad verksamhet har fått stå tillbaka. Frågan om objektivt stöd föreligger för rättstillämpningen på området kan därför inte besvaras slutgiltigt, utan vidare forskning krävs.