Tidiga resultat från ett föryngringsförsök med stora inverser - för ökad överlevnad och minskad viltbetning?

Sammanfattning: I Sverige har vi under en lång tid brukat våra skogar för olika nyttor så som virke och bränsle. Det har lett till ett utbrett skogsskötselsystem där markberedning och plantering är en viktig del i nyetableringen av våra skogar. I Sverige föryngras cirka 200 000 hektar om året och därefter planteras cirka 86 procent av föryngringsarealen, vilket även är den vanligaste föryngringsmetoden i södra Sverige. För att följa den svenska lagstiftningen måste ett nytt bestånd etableras efter en föryngringsavverkning. Vad som räknas till en godkänd föryngring beror på lokalens egenskaper. Markberedning är den vanligaste skogsvårdsmetoden i Sverige för att öka överlevnaden och få en variation vid plantering oavsett trädslag. Dock finns det fortfarande mycket kvar att undersöka för att ge våra svenska skogsplantor de bästa förutsättningarna för att växa. I södra Sverige är överlevnaden för gran- och tallplantering övergripande låg. Kraftig markberedning har visat i flertalet försök att överlevnaden ökar genom att minska inverkan från vegetation och skador från snytbagge (Hylobius abietis). Inversmarkberedning står ut bland de olika markberedningsmetoderna eftersom den ger bar mineraljord i kombination med mineralisering i det begravda humustäcket. Syftet med denna studie är att undersöka om grupplantering i större inverser kommer att öka överlevnaden och vitaliteten på gran- och tallplantor samt om det blir någon skillnad i betesgrad beroende på markberedningstyp och trädslag. Studien ingår i ett större forskningsprojekt som består av två delar. Den första delen behandlar överlevnad och tidigt tillväxt på gran (Picea abies) och tall (Pinus sylvestris) och avslutas efter tre år. Försöket är utlagt på tre olika lokaler, Asa försökspark, Tönnersjöheden försökspark och Vrångsjön, en lokal norr om Norrköping. Fältinventeringen för denna studie skedde i början av mars och följande variabler mättes; plantornas höjd, toppskottets längd, sidoskottets längd (vid avsaknad av toppskott), och om plantorna hade några skador samt skadegrad. Bearbetningen av mätdatan gjordes i Excel samt i RStudio. Resultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad gällande jämförelsen mellan markberedningsmetod och trädslag. De skillnader som fanns att urskilja hittades endast enskilt inom lokalerna. Inget samband finns att säkerställa mellan lokalerna. Av skadegörarna var det snytbaggen som orsakade mest skador bland gran- och tallplantorna.