Dagens gudstjänst i Svenska kyrkan och hur man åskådliggör evangeliet på bästa sätt och gör det tillgängligt för alla

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för kultur och kommunikation

Författare: Pia Pauline Baldwin; [2009]

Nyckelord: Svenska kyrkan; gudstjänst; förmedla; evangeliet;

Sammanfattning:

Uppsatsen ska ge en bild av de olika förhållningssätten till gudstjänsten som finns inom Svenska kyrkan som i sitt uppdrag har att föra ut evangeliet. Det är gudstjänstens förhållande till den Augsburgska bekännelsen, här främst inriktat på den IV, V och den VII av de förnämsta trosartiklarna som ska utläggas. Vilka konsekvenser får då de skilda synsätten som råder i gudstjänstens utformning och gestaltning? Några av de modeller som finns kommer att redovisas, från den renodlade högkyrkliga till dagens aktuella former som består av en blandning av tidigare inriktningar tillsammans med nya koncept. Slutligen ställer jag också frågan om Svenska kyrkans uppgift och betydelse för dagens människa och hur hon lever upp till sin önskan och vision att nå ”alla” människor med evangeliet.

Sv.kyrkan är en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka och min frågeställning i denna uppsats är hur och om Sv.kyrkan lever upp till detta ideal eller inte. Givetvis kan jag inte ge ett rakt och konkret svar på hur Sv.kyrkan på bästa sätt lever upp till sitt uppdrag, men uppsatsen kan väcka tankar över Sv.kyrkans uppgift och betydelse i dagens samhälle.

De förnämsta trosartiklarna i den Augsburgska bekännelsen utgör tillsammans med de tre versionerna av trosbekännelsen, den apostoliska, nicaenska och den athanasianska, är kärnpunkten av Sv.kyrkans bekännelseskrifter som varandes evangelisk-luthersk bekännelsekyrka.

Gudstjänsten är det centrala i gestaltningen av Sv.kyrkans tro, bekännelse och lära. Den Augsburgska bekännelsen bör betraktas som den gudstjänstfirande församlingens dokument som är nyckeln till evangeliets bruk som har sin grund i gudstjänstens bekännelse som slår vakt om en rätt gudstjänst, alltså är det själva gudstjänsten som gestaltar Sv.kyrkans tro och bekännelse. Luther såg gudstjänstfirandet som det säkra kännetecknet och helgelsemedlet.

Sv.kyrkan har den Augsburgska bekännelsen som riktlinje och ledning i sitt arbete och bland de främsta trosartiklarna finner vi den IV som beskriver den tro som leder till en rättfärdighet inför Gud. Därefter följer den V trosartikeln som visar att det är genom det inrättade predikoämbetet som förmedlar Ordet, evangeliet och sakramenten som skänker den heliga Anden och frambringar den rätta tron. Som en motbild beskrivs de som tror att den heliga Anden kan komma till människorna genom deras egna ansträngningar, utan det utvärtes ordets förmedling. Av detta kan man dra slutsatsen att prästämbetet i Sv.kyrkan har ett stort ansvar i sin utövning av sitt ämbete. Detta bekräftar den VII trosartikeln ytterligare där kyrkan beskrivs som de heligas samfund där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)