Specialpedagogisk kompetens: röster kring teori och praktik

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur personalen och rektorn på en så kallad resursskola ser på den kompetens som krävs för att göra ett bra jobb som specialpedagog och hur den relaterar till den formella utbildningen och andra sätt att införskaffa/ha den nödvändiga kompetensen. Uppsatsen går igenom bakgrunden till specialpedagogik i Sverige, olika perspektiv på begreppet kompetens och analyserar intervjuer gjorda på en skola genom dessa perspektiv. Av intervjuerna tonar en bild fram av att reell kompetens ses som viktigare än formell kompetens. Detta kan troligtvis förklaras av organiseringen av verksamheten, eftersom resursskolan inte alls arbetar inkluderande. Då faller stora bitar av specialpedagogens roll som drivande i ett inkluderande arbetssätt bort och andra kompetenser, som förmågan att hantera enskilda elever, blir då viktigare. Dessa förmågor kan införskaffas på andra sätt, vilket gör att värdet av en formell specialpedagogutbildning sjunker, relativt att anses inneha personlig lämplighet.