FRISKRIVNING FRÅN GROV VÅRDSLÖSHET OCH UPPSÅT : En studie av friskrivningsklausuler i transporträttsliga kommersiella förhållanden

Sammanfattning: När ett transportavtal föreligger är transportörens viktigaste uppgift att transportera godset till bestämmelseorten. Men det är också viktigt att transportören vårdar godset, ansvarar för att uppgifterna i konossementet stämmer och ansvarar för att godset utlämnas till rätt mottagare. Om transportören inte fullgör sitt transportåtagande på avtalat eller godtagbart sätt föreligger ett kontraktsbrott och transportören kan bli skadeståndsskyldig.  Normalt krävs det att en avtalspart har orsakat skada genom vållande för att denne ska bli skadeståndsskyldig. För att kunna avgöra i ersättningsfrågan krävs det att man bestämmer huruvida ett vårdslöst handlande är att betrakta som enkel eller grov. Ett vårdslöst handlande definieras som ett oaktsamt eller försumligt handlande. Vad som definieras med grov vårdslöshet är desto mer svårtolkat då begreppet skiljer sig mellan olika rättsområden. Inom transporträtten verkar det dock som om ett vårdslöst handlande av mycket allvarligt slag betraktas som grovt. Då det inte är helt riskfritt att ingå avtal är det många transportörer som försöker skydda sig genom att inkorporera friskrivningsklausuler i sitt avtal. Friskrivningsklausuler är avtalsvillkor där en avtalspart till exempel kan begränsa eller utesluta sitt skadeståndsansvar vid ett eventuellt kontraktsbrott. Avtalsparten försöker således åstadkomma ett skydd för händelser som ännu inte har inträffat. Många gånger används friskrivningsklausuler för att totalt friskriva sig från ett skadeståndsansvar, även i de fall grov vårdslöshet eller uppsåt föreligger. Det hävdas att det finns en avtalsrättslig princip som stadgar att en friskrivning från grov vårdslöshet och uppsåt inte är tillåtet vilken har fått stöd i såväl lagstiftning som rättspraxis. I både Sjölagen (1994:1009) och Lag (1974:610) om inrikes vägtransport stadgas att en ansvarsbegränsning inte är tillåten då grov vårdslöshet eller uppsåt föreligger. Men lagarna kan också frångås om särskilda omständigheter gör det skäligt. Syftet med denna uppsats är således att närmare undersöka om denna rättsprincip är generell eller om det finns situationer då en sådan friskrivning skulle kunna vara tillåtet i transporträttsliga kommersiella förhållanden. Genom att domstolarna är ovilliga att jämka eller åsidosätta avtalsvillkor, och således inskränka i avtalsfriheten i kommersiella förhållanden, indikerar på att en friskrivning av aktuellt slag skulle kunna vara tillåten. Det verkar också som att en friskrivning från grov vårdslöshet eller uppsåt, som annars skulle vara otillåten, skulle kunna bli tillåten i de fall den skadelidande avtalsparten har möjligheten att skydda sig själv genom exempelvis en sakförsäkring.