Missbruk på en angränsande marknad – om en utvidgad tillämpning av artikel 82

Sammanfattning: Räckvidden av artikel 82 i EG-fördraget framgår inte tydligt av fördragstexten och en förståelse för dess tillämpningsområde kräver en undersökning av rättspraxis. Uppsatsens syfte är att klargöra tillämpningen av artikel 82 på marknader där ingen dominerande ställning existerar. Förstainstansrättens och EG-domstolens benägenhet att utvidga tillämpningen av artikel 82 har varit sparsam, vilket framgår av antalet fall rörande angränsande marknader. Det senaste målet var T-201/04, Microsoft v Commission, där Förstainstansrätten kunde ha utvecklat Kommissionens resonemang, som för övrigt var mycket djupgående, men nöjde sig med att bekräfta dess beslut. Även i den rättsvetenskapliga litteraturen är behandlingen av området tämligen begränsad, och bunden till målet C-333/94P, Tetra Pak International SA v Commission. En närmare undersökning är därför av intresse. Genom granskning av rättspraxis och med stöd av doktrin har förutsättningarna för tillämpning av artikel 82 på en angränsande marknad analyserats. Det man kan utröna från praxis är att en utvidgad tillämpning alltid förutsätter ett samband mellan två marknader, och att detta samband är starkare i de situationer då både missbruk och dess effekt återfinns på samma marknad. Analysen visar även att den vanligt förekommande uppfattningen att en utvidgad tillämpning av artikel 82 kräver förekomsten av en hävstångseffekt mellan två marknader, inte har stöd i praxis.