"Tillsammans och i samförstånd" - Om kravet på individualisering i gärningsbeskrivningen vid åtal i medgärningsmannaskap

Sammanfattning: Gärningsbeskrivningen, som uppbär en central roll vid brottmålsförfarandet, kan betraktas dels som en anklagelseakt, dels som ett bevistema. Samtidigt som innehållet däri inverkar på den anklagades möjligheter att förbereda sitt försvar, implicerar det vad som åsyftas styrkas och vad domstolen har att ta ställning till vid dess rättskipande verksamhet. Framställningen har med hänsyn till dessa funktioner till syfte att utreda vilka individualiseringskrav som kan ställas på en gärningsbeskrivning som anger att flera personer har agerat ”tillsammans och i samförstånd” och därför ska dömas som medgärningsmän. De processrättsliga minimigarantier som var och en ska tillgodoses inom ramen för dess rätt till en rättvis rättegång saknas det skäl att eftersätta när flera personer åtalas för att ha utfört en gärning ”tillsammans och i samförstånd”. Att den anklagade med ledning av gärningsbeskrivningen ska få klart för sig vad anklagelsen består i så att den ges goda möjligheter att försvara sig är därför centralt. Medgärningsmannaskapet som materiell straffrättslig konstruktion innebär dessutom att den gemensamt utförda gärningen kännetecknas som brottslig på ett annorlunda sätt än en individuellt utförd gärning. Vilka rättsfakta som är relevanta vid tillämpningen av de tre huvudsakliga varianter av medgärningsmannaskap som rättsordningen kan konstateras inrymma inverkar dessutom på vilka omständigheter som behöver uttryckas i gärningsbeskrivningen. Genom ett kvalitativt granskande av faktiska gärningsbeskrivningar visas att såväl avsaknaden som förekomsten av en individualisering är förenat med risker från åklagarens synpunkt. Inför utformandet av en gärningsbeskrivning finns det således goda skäl att noggrant överväga vilken grad av precision som är behövlig från den anklagades synpunkt, men samtidigt medgiven mot bakgrund av utredningsunderlaget. Att utredningen bedrivs på ett sådant sätt att en individualisering kan medges är därför att föredra både från den anklagades synpunkt och sett till intresset av effektiv rättskipning.