Interbedömarreliabilitet vid mätning av passiv höftrörlighet med goniometer

Sammanfattning: Introduktion: Goniometrar har en viktig roll inom rörlighetsmätning för fysioterapeuter inom vården och forskning. Mätning med goniometer klassificeras som ”golden standard”. Mätmetoden kan utföras med en universell goniometer eller med en digital goniometer. Det finns lite forskning gällande interbedömarreliabilitet vid mätning av passiv höftrörlighet med goniometer. Syfte: Utvärdera interbedömarreliabiliteten mellan två fysioterapeutstudenter vid deras mätning med goniometer i passiv höftrörlighet. Undersöka huruvida interbedömarreliabiliteten skiljer sig vid mätning på individer med lång erfarenhet inom styrketräning och individer som inte har det.  Metod: Passiv höftrörlighet mättes med universell goniometer i höftens alla rörelseriktningar efter standardiserade utföranden på en grupp av 23 deltagare. 14 hade mer än 12 månaders erfarenhet inom styrketräning och 9 hade mindre än 6. Mätresultaten från de olika bedömarna jämfördes med hjälp av Spearman’s korrelationskoefficient. Korrelationsvärdena mättes separat för de olika subgrupperna och för huvudgruppen. Resultat: Stora skillnader uppkom i korrelation beroende på vilken rörelseriktning som mättes. Extensionen hade lägst korrelationsvärde medan abduktionen hade det högsta korrelationsvärdet. En trend pekade mot högre korrelationensvärden vid mätning på personer med ≤6 månaders erfarenhet av styrketräning än på personer med ≥12 månaders erfarenhet men på grund av låga signifikansvärden kunde ingen klar slutsats dras för subgrupperna. Slutsats: Reliabiliteten skiljer sig mycket beroende på vilken rörelse som mäts på grund av krav som ställs på bedömarens teknik och fysiska styrka. Ingen klar slutsats kan dras från de mindre grupperna då flera av resultaten är icke-signifikanta. Mer forskning skulle behövas på en större grupp med mer variation och analyseras med mer avancerad statistik, exempelvis ICC.