Behandlingsmetoder för medialt tibialt stressyndrom - en litteraturstudie

Sammanfattning: Behandlingsmetoder för medialt tibialt stressyndrom; en litteraturstudie. Bakgrund: Medialt tibialt stressyndrom är en av de vanligaste överbelastningsskadorna bland idrottsmän. Symtomet ses främst bland kvinnor, och grupper med hög prevalens är militärer, löpare och dansare (mellan 4 % och 35 % drabbas). Genom tidigare studier har forskare trott att symtomet beror på en inflammatorisk process i periostet men nyare studier kan inte bekräfta detta. Flera behandlingsmetoder finns beskrivna i litteraturen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka och jämföra de behandlingsmetoder för medialt tibialt stressyndrom som finns i vetenskapliga artiklar. Då det finns många olika metoder är syftet även att undersöka om någon behandlingsmetod har visat sig ge bättre effekt än någon annan, det vill säga om någon metod ger en kortare rehabiliteringsperiod. Studiedesign: Litteraturstudie. Metod: Sökningarna gjordes mellan den 17 mars 2013 och den 14 maj 2014 i databaserna PubMed, PEDro och AMED. Några av de sökord som användes var “medial tibial stress syndrome”, ”lower leg pain treatment”, “shin splints” och “tibial periostitis”. Totalt analyserades elva studier i resultatet. Resultat: Ett flertal behandlingsmetoder för medialt tibialt stressyndrom finns beskrivna, såsom stötvågsbehandling, ett stegrande löpprogram och ortosbehandling, varav ortosbehandling var mest förekommande. Störst smärtreducering gav ett successivt stegrande löpprogram i kombination med stötvågsbehandling. Inga resultat hittades avseende vilken behandling som tycks vara mest effektiv på lång sikt. Konklusion: Patienter med medialt tibialt stressyndrom bör prova ortos, stötdämpande inlägg samt stegrande löpprogram som eventuellt kan kombineras med stötvågsbehandling. Mer studier behövs avseende dess effekt i ett längre perspektiv.