Plasmakoncentrationen av atropin vid topikal administrering hos häst : en pilotstudie

Sammanfattning: Uveit hos häst är ett vanlig sekundärt problem till hornhinneskador. Hästar med uveit behandlas ofta med atropin som är ett pupillvidgande läkemedel och som genom sin verkningsmekanism bidrar till minskad risk för kroniska sammanväxningar mellan ögats olika strukturer samt lindrar den smärtsamma spasm i ciliarmuskulaturen som inflammationen ger. Atropinbehandling har associerats med ökad risk för nedsatt tarmmotilitet och utveckling av kolik hos häst men atropinets farmakokinetik hos häst är dock till stora delar okänd. Syftet med studien var därför att undersöka plasmakoncentration och terminal halveringstid av atropin efter intravenös och topikal giva. Åtta hästar av rasen svenskt varmblod deltog i studien. Atropin (1 mg) gavs intravenöst och manuellt (i form av ögondroppar) till häst A och B i en cross-over design samt via ögonkateter till häst C-H. Under åtta timmar togs blodprover på hästarna via venös permanentkateter. Var tredje timma gjordes en klinisk undersökning på samtliga individer i studien. Blodproverna analyserades med avseende på plasmakoncentration av atropin med Ultra-Performance Liquid Chromatography – Tandem Mass Spectrometry (UPLC-MS/MS). Den terminala halveringstiden räknades ut. Hos häst A och B uppnåddes en plasmakoncentration på 3,71 ng/ml respektive 5,14 ng/ml (intravenös giva) samt 0,66 ng/ml respektive 14,8 ng/ml (manuell, topikal giva) tio minuter efter administrering. Vid atropingiva via ögonkateter (häst C och G) uppmättes en plasmakoncentration på 7,33 ng/ml respektive 1,43 ng/ml tio minuter efter administrering. Den terminala halveringstiden fastställdes till 107±4 minuter (intervenös giva), 60±3 minuter (manuell giva) samt 63±13 minuter (giva via ögonkateter). Fyra av hästarna som deltog i studien (häst D, E, F samt H) uppnådde inte detekterbar plasmakoncentration (detektionsgräns 0,13 ng/ml). Inga hästar som deltog i studien uppvisade några tecken på kolik eller nedsatt tarmmotilitet. Resultaten från studien visar på stor individuell variation i uppnådd plasmakoncentration samt även variation beroende på administrationsväg. Resultaten indikerar att halveringstiden för atropin är kort och därmed att den systemiska påverkan efter en engångsdos inte är långvarig. Den kliniska signifikansen av resultaten bör dock studeras vidare.